Test: Ferrari GTC4Lusso

Ferrari GTC4Lusso
Motor: 6,3-liters, V12, bensin, 690 hästkrafter, 697 newtonmeter
Kraftöverföring: Fram: 2-stegad automatlåda. Bak: 7-stegad dubbelkopplingslåda (F1DCT), fyrhjulsdrift
Acceleration 0–100 km/h: 3,4 sekunder
Toppfart: 335 km/h
Vikt: 1790 kg
Mått (längd/bredd/höjd):
4922/1980/1383  mm
Pris: 3 000 000 SEK
(Testbil ca 3 750 000 SEK)

kan man bruka en superbil till vardags? Frågar man Ferrari verkar frågan tveklöst vara ja. Resultatet är GTC4Lusso, en fyrhjulsdriven halvkombi med en V12:a på 690 hästkrafter. Kan det någonsin bli bättre än så? Den frågan fick vi den otroliga möjligheten att besvara under en decemberhelg. Låt oss därför lägga i Högsta Växeln och recensera Ferrari GTC4Lusso.

Så vem är GTC4Lusso till för? I mitt huvud är den typiska målgruppen orimligt välbärgade individer som bor i centraleuropeiska städer med närhet till Alperna, förslagsvis Genève, München eller Zürich. Bilen är designad för att kunna vara ruskigt snabb och lätthanterlig på torrt underlag men också välbalanserad och kapabel på snötäckta vägar där det finns lika mycket grepp som Bambi hade på is. GTC4Lusso ska alltså vara lika upphetsande som valfri superbil men också lika användbar i vardagen som en helt vanlig dussinbil. Den ska alltså vara bäst på allt i alla situationer, ett otroligt ambitiöst mål för Ferrari att ta sig an.

Resultatet av detta mål är GTC4Lusso, en bil med en motorhuv så lång att man skulle kunna springa ett maraton på den, och en bakdel som påminner mer om en kombi än en Ferrari. Det är aningen okonventionellt, men designen fungerar så bra att man blir tårögd. Fronten är tveklöst en Ferrari med framlyktorna som följer motorhuvens linjer och bakdelen är med sina dubbla lyktor på vardera sidor helt osannolikt vacker. Ferrari GTC4Lusso är en praktisk halvkombi med ett rymligt baksäte som också råkar ha mer tillgänglig effekt än ett kärnkraftverk; det faktum att den gör 335 knyck är helt sanslöst.

”Lusso” betyder ”lyx” på italienska och med det ordet som en del av modellbeteckningen kan man inte ha något annat än höga förväntningar på interiören. Ferrari har försökt att förhöja känslan genom att proppa den full av högkvalitativt läder och ett infotainmentsystem som inledningsvis ser ut att höra hemma i en storsäljare.

Lädret är fint men infotainmentsystemet är uppenbart en produkt av ett märke med en begränsad utvecklingsbudget. Det fungerar bra på det stora hela men ibland hängde det sig testbilen vilket påverkar den exklusiva upplevelsen negativt. Dessutom går det att hitta plast som verkligen inte hör hemma i en bil i denna prisklass, exempelvis luftutblåsen i mittkonsolen. Men vad klagar man egentligen på? Man sitter i en Ferrari, livet kunde inte bli bättre.

Det som står ut mest invändigt är ratten som har blivit fullproppad med knappar som annars hade suttit på spakar bakom den. Blinkers, helljus och vindrutetorkare regleras genom knappar på ratten vilket man tveklöst måste vänja sig vid men så fort man har gjort det fungerar det alldeles ypperligt väl.  Det är också där man finner startknappen som verkligen är pärleporten till himlen.

När man trycker på den skriker nämligen 6,3-liters V12:an under huven igång, och vilken juvel till motor! Ljudet är för mina öron vad Andrea Bocelli är för någon som är över 70 år gammal. Faktum är dock att motorn är förhållandevis tyst under 3000 rpm vilket innebär att man kan köra den försiktigt i sitt hemområde och därmed undvika att väcka grannarna. Om man istället väljer att vara så hård med gaspedalen som man bör blir det dock ett helt annat ljud i skällan. V12:an har ett så fint ljud att det inte gör något att ljudsystemet inte är det bästa. Jag skulle i princip kunna bli döv för allt annat än just Ferraris V12-sång och leva ett liv lyckligare än de flesta andra. Vilken maskin!

Och motorn låter inte bara helt fenomenalt, den är dessutom otroligt kraftfull. 690 hästkrafter är knappast lite, och jag kan avslöja att det känns precis lika häftigt som det låter. Ferrari GTC4Lusso är infernaliskt snabb, så snabb att jag aldrig hann komma i närheten av att testa gränserna eftersom det var halt ute. De italienska vinterdäck som satt på bilen hjälpte knappast heller när det gällde att hålla sig i en rak linje på den istäckta landsvägen.

Något som dock snabbt blev uppenbart när det var snöigt och halt var hur osannolikt välbalanserad GTC4Lusso är. Fyrhjulsdriften må kopplas ur så fort femmans växel läggs i men innan (och egentligen också efter) det är den helt otroligt förutsägbar och komponerad. På hala vägar vågar jag påstå att det inte finns något härligare att köra än en GTC4Lusso, så länge hastigheterna är relativt låga. Bilen är så fantastiskt lätthanterlig att jag inte kan göra annat än att buga och bocka.

Ferrari är antagligen det mest välkända bilmärket i hela världen. Det spelar ingen roll om en person är intresserad av bilar eller ej, han kommer att känna till Ferrari oavsett. Efter att ha testat GTC4Lusso blir det alldeles uppenbart varför så är fallet. Ferrari tillverkar bilar som beskrivs lika väl av siffror som de gör av magi. GTC4Lusso är en Ferrari som är ännu häftigare, väcker ännu mer ha-begär och är ännu rimligare att köra varje dag. Kan den vara världens bästa bil? Svaret på den frågan är så långt ifrån nej det bara kunde vara. Resterande slutsatser är upp till dig att dra.