ÅHVB finalist #4: Suzuki Jimny
För den oinvigde framstår Suzuki Jimny troligtvis som en högst medioker och ointressant bil; designspråket är tämligen ointressant, invändigt och utvändigt, och motorspecifikationen vittnar knappast om körglädje. Trots det har japanen gjort dundersuccé på marknaden i stort, och tagit Högsta Växeln-redaktionen med storm.
Jimny är de facto – trots total avsaknad av aerodynamiska former och motorkraft – barnsligt rolig att framföra bakom ratten, så till vida du inte ämnar bege dig ut på motorvägen. Om dess köregenskaper har vi tidigare skrivit:
Alla aspekter gällande Jimnys körupplevelse är roliga; styrningen är rolig, den manuella femväxlade lådan är rolig, de trådtunna däcken är roliga. Det krävs inte mycket för att pressa fram däckskrik och känslan av att man potentiellt skulle kunna välta om man blir lite för entusiastisk i kurvorna.
Bilen är samtidigt oerhört kapabel och lättmanövrerad i offroad-sammanhang, mycket tack vare dess korta hjulbas; att den utrustas med lågväxel, urkopplingsbar fyrhjulsdrift, och funktioner så som hill descent control gör inte saken sämre. Jimny är alltså både glad till karaktären och funktionell i dess sanna bemärkelse – bingo!
Resultatet är en kompetent skogsmulle som bjuder på glädjefylld körning till och från jobbet. Allt detta till ett högst rimligt pris, vilket troligtvis är en starkt bidragande faktor till att bilen sålde slut i princip omgående. Det är ingen överraskning att Jimny hyllas unisont inom bilindustrin – ”terrängbilarnas Mazda Miata”, som min kollega, Karl, fint utryckte det. Jag vet i alla fall var min röst faller i Årets Högsta Växeln-bil-omröstningen.
Tobias Jonasson
