Test: Kia Sorento

Kia Sorento 2,2 CRDi GT-Line Plus (2019)
Motor: 2,2-liters, 4-cylindrig, diesel, 200 hästkrafter, 450 newtonmeter
Kraftöverföring: 8-växlad automat, fyrhjulsdrift
Acceleration 0-100 km/h: 9,4 sekunder
Toppfart: 205 km/h
Vikt: 2111kg
Mått (längd/höjd/bredd): 4800/1685/1890 mm
Pris: 383 400 SEK
(Testbil ca 451 300 SEK)

Kia har gjort mycket rätt den senaste tiden. Med det menar jag att de har lyckats ta fram bilar som gemene man faktiskt vill ha. Sorento är märkets sett till storlek största bil i Sverige och är en familjefraktare som ska ha mer utrymme än en oceanångare. Den är till för de som vill köra en SUV istället för en familjebuss, och slippa behöva lämna halva familjen hemma när det är dags för en bilfärd. Kia släppte Sorento år 2002 och sedan dess har två ytterligare generationer sett världen. Den senaste kom 2015 och nu har märket uppdaterat modellen med ett antal smärre nyheter. Låt oss lägga i Högsta Växeln och ta reda på om den uppdaterade modellen är ett lika kompetent helhetspaket som tidigare.

Som med de allra flesta uppdateringar handlar det inte om några drastiska förändringar gällande design. Nya Sorento har vissa nya designinslag men för den icke bilintresserade är skillnaderna lika små som differenserna mellan en clementin och en mandarin. I fronten har grillen fått ett nytt mönster och framljusen en mer svepande form med längre LED-strimma. Hela frontpartiet ser enligt mig bättre ut än tidigare och är nu lika integrerat som ett inbyggt kylskåp i ett nytt kök.

Även bak har det lagts fokus på att ändra detaljerna snarare än några grova modifieringar. Det mest märkbara är att utblåsen nu syns och inte är dolda under bilen, samt att bakljusen har fått en ny form. Jag personligen föredrar den tidigare formen som jag anser är mer stilren. På insidan är nyheterna subtila. En separat display för klimatanläggningen och stöd för Apple Carplay och Android Auto är välkomna uppdateringar.

När man väl sätter sig bakom ratten och kör iväg märks det väldigt snart att växellådan är ny. Den uppdaterade bilen har fått en åttastegad automatlåda jämfört med den tidigare sexstegade. Den åttastegade lådan växlar klart mjukare och snabbare än innan och vid lugn framfart märks den av lika lite som en viskning på en hårdrockskonsert. Under huven finner man samma dieselmotor som tidigare så det handlar inte om några nackbrytande accelerationer, men den upplevs heller inte som slö.

Det är ingen hemlighet att den som köper en Sorento är i behov av utrymme och tack och lov så finns det så att det räcker och blir över. Med sätena nedfällda är jag säker på att den skulle kunna ersätta en flyttbil och behövs det någonstans att lägga diverse ting är hela interiören fylld med praktiska förvaringsutrymmen. För en familj med fler än tre barn går det naturligtvis att plocka upp de två bakersta sätena för att göra bilen sjusitsig. Tack vare den skjutbara andra sätesraden går det även att få plats längst bak utan att behöva slå knäna i hakan.

Det märks tydligt att fokus har legat på komfort. Sorento upplevs nämligen som mjuk över de flesta underlag. Framstolarna är bekväma och bjuder på en nästintill fåtöljliknande upplevelse som även de med ytterst känslig bakdel skulle kunna tillbringa ett bra tag i. Ljudnivån i kupén är överlag tyst, visst hörs dieselmotorn när man varvar högt men tack vare den nya växellådan hålls varvtalet relativt lågt vid normal framfart.

Uppdaterade Kia Sorento har finputsats snarare än revolutionerats. Den är ett alternativ för den större familjen och är fortfarande lika prisvärd som tidigare. Sorento sticker inte ut med att vara bäst på något, men den är bra på det mesta och det gör den till ett väldigt kompetent helhetspaket.