Test: Škoda Kodiaq

Škoda Kodiaq 2.0 TDI DSG
Motor: 2,0-liters, 4-cylindrig, diesel, 190 hästkrafter, 400 newtonmeter
Kraftöverföring: 7-stegad dubbelkopplad automat, fyrhjulsdrift
Acceleration 0-100 km/h: 8,9 sekunder
Toppfart: 210 km/h
Vikt: 1798 kg
Mått (längd/höjd/bredd): 4700/1680/1880 mm
Pris: från 312 900 SEK
(Testbil ca 328 900 SEK)

Begreppet kärnfamilj är idag ett utdöende begrepp som har en halvt illaluktande koppling till 50-talet. Ser man på bilindustrin är fenomenet snarare det omvända där kärnfamiljen inte bara existerar, utan även bildar en extremt köpstark målgrupp. Tidigare har denna målgrupp vänt sig till Volvo för att tillgodose sina behov. Modellen V70 har varit det självklara verktyget för att frakta både barn och midsommarstänger.

Problemet är att Volvo V70 inte produceras längre, istället har V90 tagit dess plats och helt plötsligt måste vardagliga familjer ha en doktorsexamen i skattesmitning för att ha råd med den. Där kommer Škoda in med deras helt nya modell Kodiaq. De har som mål att hjälpa familjer världen över med en ny SUV som inte kostar skjortan. Frågan är om en tjeckisk SUV kan vara framtidens Volvo V70? Låt oss lägga i Högsta Växeln och se om en före detta sovjetisk satellitstat har byggt Sveriges nästa favoritbil.

Jobbar man på marknadsavdelningen på en bilfirma, har man det idag ganska lätt. Oavsett vad som är frågan, är svaret alltid SUV. De produceras i drivor och folk köper dem som om de vore snabbnudlar. Därför är det inte så konstigt att Škoda byggt just en SUV och dessutom en väldigt stor sådan. Tittar man på bilen är det svårt att säga om den är vacker eller ej. Det finns inte direkt några stilistiska grepp utanpå som golvar åskådare, istället är storleken i sig ett slags designdrag. Vad man än tycker tar bilen plats och dess storlek hjälper med att stärka attityden. Škoda har aldrig varit kända för att bygga bilar som får Maserati att skämmas utseendemässigt, någon ändring har inte skett här heller. Med det sagt tycker jag att Kodiaq har närvaro och man skäms inte alls för att det inte är en Volvo.

Inredningen i sin tur är en riktig överraskning. När jag säger överraskning menar jag inte i stil med den man får från Smittskyddsenheten i form av ett tråkigt brev. Nej, istället är Kodiaq förvånansvärt trevlig inuti. Jag törs nästan säga lyxig när jag beskriver insidan, ljust läder, mocka, glastak större än ett växthus och snygga displayer får vilken förare som helst att trivas.

Infotainmentsystemet är dessutom nyare än Volkswagens egna som sitter i Golf, vilket innebär att både känsla och utseende är klanderfritt. Utrymmena är väl tilltagna då både fram och mittenraden sitter bekvämt. Om man har mindre barn och ännu mindre barnbarn finns det en tredje rad längst bak. Där finns det utrymme för mindre människor, men ska man åka längre är den tredje raden ungefär lika tilltalande som att åka pendeltåg.

När Kodiaq tar sig fram utmed vägnätet är intrycket lite ambivalent. Dieselfyran på 190 hästar slungar inte direkt iväg bilen och vi pratar inte om något chassi i stil med BMW M2. Precis när jag tänkt den tanken slår det mig att denna bil är mer lik en skolbuss än en BMW. När åkte du sist i en skolbuss med 400 hästkrafter och ett chassi satt i granit?

Därför finns det ingen poäng i att längta efter sådana egenskaper i en Kodiaq. Istället kommer man till insikten att motorn är precis lagom stark, den dubbelkopplade lådan är silkeslen i 90% av fallen och fjädringen är nästan perfekt avvägd mellan komfort och lite sen till dagis. Körmässigt är den med andra ord riktigt bra för att vara en skolbuss.

Slutsatsen blir att Škoda Kodiaq är en riktigt bra bil på nästan alla punkter. Den är inte dålig på någonting och vill man ha mer sport får man köpa en tävlingscykel som supplement. Dessutom är den billig, med minsta motorn startar den under 300 000 och med lite tillval samt en redig motor klättrar det mot 350 000. Svenskarna behöver inte längre skatteplanera för att åka värdigt. Škoda Kodiaq är nästa generations Volvo V70.