Test: Honda CR-V

Honda CR-V 1,6L i-DTEC
Motor: 1,6-liters, 4-cylindrig, diesel, 160 hästkrafter, 350 newtonmeter
Kraftöverföring: 6-växlad manuell växellåda, fyrhjulsdrift
Acceleration 0-100 km/h: 9,8 sekunder
Toppfart: 202 km/h
Vikt: 1744 kg
Mått (längd/höjd/bredd): 4605/1685/1820 mm
Pris: 250 900 SEK
(Testbil ca 340 900 SEK)

Honda CR-V har varit och är omåttligt populär i landet på andra sidan Atlanten. Faktum är att den är omtyckt i hela världen. CR-V står på pokalplatsen på försäljningslistan över bäst säljande SUV:ar och har legat orörd där de senaste åren. Självklart är det automatlåda och bensin som drivmedel som är de viktigaste kriterierna i USA, men vi har testat den mer Europa-anpassade 1,6-liters dieselmotorn med manuell växellåda. Frågan vi ställer oss är om alla dessa människor har rätt? Är CR-V en så pass bra bil att den är värd sin pokalplats, eller är det bara kunskapsbrist och allmänt dålig smak som gäller? Låt oss ta reda på det genom att lägga i Högsta Växeln och recensera Honda CR-V.

Varje gång jag får syn på en Honda CR-V slås jag av hur udda designen är i profil. Tittar man på den rakt framifrån ser den faktiskt helt okej ut. Den har en grill som inte får mig att känna en illamående känsla i magen och strålkastarna har svepande varselljus kring sig som gör den lite mer stilren. Det är först när blicken börjar vandra mot den bakre delen av bilen som pannan läggs i rynkor. Det ser nämligen ut som att hela designteamet blev sjuka på samma gång och helt plötsligt avslutade skissen. Både i profil och bakifrån ser Honda CR-V:s baklucka avklippt ut och det är enligt mig inte särskilt attraktivt. Visst kan vissa kombimodeller vara udda designade baktill, men det är något med att CR-V:ns baklyktor är monterade så pass högt upp som gör att just den delen enligt min mening ser förvrängd ut.

Väl på insidan är layouten vettigare. Ratten är klädd i behagligt och greppvänligt läder och stolarna är mjuka men saknar helt sidostöd. Visst, knackar man på instrumentbrädan låter det som en billig sandlådeleksak men den övergripande kvaliteten känns god. Hondas mjukvara i infotainmentsystem är briljant. Vissa system kan vara lika responsiva som en död katt medan Hondas reagerar lika snabbt som en iller som råkat få i sig energidryck. Tyvärr ser den dock ut som en påklistrad aftermarket-skärm från Biltema.

När det kommer till körglädje har Honda lyckats med att göra den så rolig som en motorsvag SUV kan bli. Den kommer inte att kunna ersätta familjens Civic Type R, men för att vara en stor och hög bil bjuder den på en hel del glada miner i vardagen. De 160 hästkrafter som 1,6-liters motorn producerar känns inte haltande på något sätt, men förvänta er inget fartmonster på fyra hjul. En bidragande faktor till varför köregenskaperna är så bra, är tack vare växellådan som känns igen från den som sitter i Civic Type R. Det är en ofattbart bra låda som inte går att tycka illa om eftersom den är lika distinkt som en marinsoldats hårfrisyr, placeringen av växelspaken är dock underlig. Istället för att ha den i mittkonsolen har den monterats mitt i klimatanläggningen. Det känns lite som att sträcka sig efter parkeringsskivan i vindrutan varje gång man ska växla.

Praktikaliteten är något av det mest imponerande som CR-V bjuder på. Platsbrist är ett ord som snabbt kommer att glömmas bort när man har en i sin ägo. Var man än tittar finns kluriga fack att lägga saker i och i baksätet får man känslan av att hela släkten skulle kunna tryckas in. Även som förare får man en känsla av rymd tack vare takhöjden. CR-V är en perfekt bil för barnfamiljer med två barnvagnar, många storpack med blöjor och en katastrofal känsla för smart packning.

Honda CR-V är varken bekväm eller obekväm. Den är mjuk nog för att inte bryta ryggen, som man exempelvis gör i Kia Sportage. Den är samtidigt hård nog för att inte kännas kollapsad och skrapa i dörrhandtagen i kurvorna. Att den har en dieselmotor som inte ger ifrån sig ljudet av att någon knackar på en dörr hjälper även att hålla ljudnivån nere inne i bilen.

Överlag har CR-V ingen särskild personlighet att bjuda på. Den är steril. Precis som Kias och Hyundais modeller behöver det inte innebära att en bil är dålig, för det är den verkligen inte. Designen är inte den roligaste eller mest häpnadsväckande, men den fyller en praktisk funktion. Den är heller inte särskilt vass när det kommer till prestandan, men den kraft som finns tillgänglig räcker gott och väl till när barnen ska skjutsas till fotbollsträningen. Vill man dessutom ha en något mer aktiv och involverad körupplevelse är det bara att välja den briljanta manuella växellådan. Ett betydande krav för många vid köp av en SUV brukar vara att den skall vara praktisk och det är något som Honda definitivt har lagt märke till och uppfyllt, halva interiören uppfattas i princip som ett svart hål. Honda CR-V är en genuint bra bil och det är inte svårt att förstå varför den är världens vanligaste familjefraktare.