Test: Audi RS3

Audi RS3 Sportback 2.5 TFSI quattro S tronic (2016)
Motor: 2.5-liters, turboladdad bensin, 367 hästkrafter, 465 newtonmeter.
Kraftöverföring: 7-växlad dubbelkopplingslåda, fyrhjulsdrift.
Acceleration: 0-100 på 4.3 sekunder.
Toppfart: 280 km/h
Mått (längd/höjd/bredd):
4343/1411/1966 mm
Pris: 526 800 SEK
(testbil cirka 677 000 SEK)

Tävlingen mellan olika bilmärken om vem som har flest antal hästkrafter på en bil i den så kallade golfklassen har resulterat i bilar som Audi RS3 – en bil som med sina 367 hästkrafter låg etta ett kort tag innan Mercedes höjde effekten i sin A45 från 360 till 381 hästkrafter. De 367 hästkrafterna som Audi RS3 har gör att bilen är kapabel till att accelerera från stillastående till 100 kilometer i timmen på samma tid som första generationen Lamborghini Gallardo. Prestandaversionerna av bilar i golfklassen förr fokuserade inte nödvändigtvis på prestanda utan på körglädje, väghållning och lite vikt. I takt med att säkerhetskraven har ökat så har vikten ökat likaså. Det innebär att man höjer effekten. Hur väl passar det oss bilfantaster och är det egentligen ganska så vettigt? Enorm prestanda för relativt lite pengar? Låt oss ta reda på det genom att lägga i Högsta Växeln och recensera nya Audi RS3.

Den trend som biltillverkare verkar följa när det kommer till ”hottade” modeller är att de fortfarande ska vara tillräckligt diskreta för att smälta in men samtidigt avslöja vad det egentligen är frågan om. Honda Civic Type R är ett undantag i detta fall. Det som skiljer RS3:an från en vanlig A3:a eller S3:a för den delen är främst grillen som är designad så att hela är en och samma del och från sidan har man tröskelbreddarna samt de utställda hjulhusen.

Dessa är väldigt diskreta ting men för att vara helt säker på sin sak är det bara att kolla på utblåsen. RS3:an har två stycken helt enorma utblås medan S3:an har fyra utblås. Kulören på RS3:an vi fick låna klädde verkligen bilen väl vilket förhöjde intrycket. I det stora hela är alltså nya Audi RS3 en lagom diskret men samtidigt oerhört maffig bil som faktiskt vände på en hel del huvuden.

Audi är riktigt skickliga på interiörer. Kvalitén är av högsta rang och finishen är helt fantastiskt. Sätena var väldigt trevliga likaså – även om de kostade en förmögenhet – och i det stora hela är det väldigt kliniskt och tyskt. Det som kan kritiseras är Audis infotainmentsystem som inte riktigt faller mig i smaken – det känns som att det har åldrats en del. Det är dock minsta lika responsivt som systemen man finner hos konkurrenterna.

Många tror att RS-bilarna från Audi är extremt kompetenta banbilar. Om banan inte är särskilt teknisk och det är många rakor där man kan köra plattan i mattan är så absolut fallet. Problemet med en Audi är just att motorn, växellådan och kylaren är monterade lite för långt fram för att viktfördelningen ska optimeras. Det innebär att bilen har förmågan att understyra ganska rejält men då krävs det att man trycker på rejält. Att man har 367 hästkrafter som utnyttjas till fullo tack vare den blixtsnabba växellådan och quattro-systemet gör det lite mer tillgängligt än man tror. En Audi RS3 är verkligen en sanslöst snabb bil.

Den takt som bilen har förmåga att öka hastigheten är helt otrolig och det är en sådan bil som gör att mer rationella hastigheter som 110 gör att man verkligen håller tillbaka bilen. Det enda som krävs är att man snuddar på gaspedalen och vips närmar man sig 200 illa kvickt. Väglaget kvittar egentligen, quattro-system fungerar helt otroligt bra och känns alltid extremt kontrollerbart. Även om den förvränger ens syn på vad som anses vara rimligt med något som föddes fram ur en Audi A3.

Det fantastiska med just nya Audi RS3 är att den har flera olika körlägen att välja mellan. Bilen är med andra ord schizo. Har man bilen i dynamic-läget (sportläget) så är det som att köra runt i en katapult. Den ryter till och ökar farten i otrolig hast. Bilen hamnar verkligen på tårna och lyder ens minsta vink. Kör man på landsväg kan man hålla en fruktansvärt hög snittfart och bilen understyr egentligen bara när det är en lite för snäv kurva som man tar lite för snabbt.

Det är dock oerhört ovanligt och man lär sig snabbt vad bilen klarar av på allmän väg. Det är inte en sportbil eller något sådant utan det är helt enkelt bara en ruggigt snabb kärra som har förmågan att få ner all kraft i baken så fort man ber om det. Lägger man bilen i komfortläget så dämpas avgasröret, responsen försämras och bilen beter sig som en dressyrhäst – helt otroligt anständig.

Givetvis är det så att man trycks bak mot sätet vid gasen i botten här också men bilen är mer kontrollerad. Den känns mer proper på något vis och lite mer mogen på något sätt. Man smälter verkligen in i trafiken och kan glida runt utan att irritera folk. Det är en bil med flera sidor egentligen. Den gör obscen prestanda tillgänglig för massan oavsett hur kompetent man är som bilförare.

Dessvärre är bilen inte lika involverande som en Volkswagen Golf R (en bil som kostar nästan 150 000 SEK mindre i grundutförande) utan den gör det den ska utan kompromiss. Det vill säga erbjuder brutal prestanda oavsett förhållanden till alla. Det är inte en svårkörd bil och det känns inte som att bilen riktigt behöver jobba – allt känns så lätt för den vilket är en fördel i det att den känns raffinerad men en nackdel för att man inte vet när det kommer gå lite för långt och då kan man nog hälsa hem.