Roadtrip: Mini JCW Cabrio till Jämtland

En roadtrip med en löjligt dyr, nedcabbad prestandabil kan framstå som ett perfekt sätt att avnjuta den svenska sommaren. Men håller drömmen om den löjligt dyra, nedcabbade prestandabilen i fråga råkar vara baserad på en småbil? Vi hoppade in i nya Mini JCW Cabrio och styrde norrut mot Jämtland för att testa.

Foto: Gustaf Gripenlöf Karlberg

JCW är en förkortning av John Cooper Works, och signalerar att vår testbil tillhör det sportigaste segmentet av Minis modellprogram.

Uppgraderingarna jämfört med en vanlig Mini Cooper S innefattar bland annat högre effekt, ett mer aggressivt yttre och ett vässat chassi med adaptiva dämpare.

Effekten ligger på 231 hästkrafter, som skickas till framhjulen genom en 7-stegad dubbelkopplingslåda. Något manuellt växlat alternativ finns ej att tillgå. 0 till 100-sprinten avverkas på 6,4 sekunder och toppfarten ligger på 245 km/h.

Prislappen på närmare 600 000 kronor för vår rikligt utrustade testbil kan anses vara allt annat än blygsam.

Ett extovert yttre

Blygsam är inte heller en beskrivning som passar in på bilens utseende, med ett aggressivt kjolpaket, stora fälgar och mängder av röda detaljer. 

Bilen pryds dessutom av en stor Union Jack över hela taket – som dock är ett tillval.

Den aggressiva framtoningen späs på invändigt med röda kontrastsömmar och racing-inspirerade mönster vart man än tittar. I infotainmentsystemet finner vi animeringar och ljudeffekter som framstår som hämtade rakt ur ett tv-spel.

Beroende på tycke och smak kan intrycket beskrivas som sportigt och lekfullt, eller oerhört plottrigt.

Att packa Mini JCW Cabrio för långfärd

Att ge sig ut på långfärd i en Mini cab är en övning som bäst begränsas till två personer, då det bagage som inte får plats i det minimala bagageutrymmet kan smygas in i baksätet under vindskyddet.

Med detta upplägg räcker utrymmet mer än väl.

Att ingen får åka med där bak är ingen större förlust, då benutrymmet är närmast obefintligt, ryggstödet obekvämt lodrätt, och fjädringskomforten stötig eftersom man sitter i stort sett rakt ovanpå bakhjulen.

Oväntad komfort på motorvägen

Komforten i framsätet är det däremot inget fel på, vilket vi blev varse när vi styrde norrut på E4:an ut ur Stockholm.

Man sitter lågt, och tack vare gott om justermöjligheter för både säte och ratt är det lätt att hitta en bra körställning. Vår testbil var till och med påkostad med massage i stolarna.

Ljudnivån med taket uppe är märkbart högre än i en Mini med plåttak, men det går fortfarande att hålla normal samtalston, lyssna på musik eller prata i telefon.

En småbil med GT-egenskaper

När vi efter knappt två timmars körning svängde av motorvägen i Tönnebro var det dags att cabba ner. Och allteftersom vi snirklade oss norrut längs Inlandsvägen kunde vi konstatera att den lilla Mini-cabben presterar oväntat bra som GT-bil.

Med vindskyddet monterat och rutorna uppe blir vinddraget i kupén aldrig tröttsamt i normal landsvägsfart, och även på tjälskadade norrländska vägar är fjädringskomforten fullt acceptabel.

Trots avsaknaden av tak är karossen dessutom tillräckligt styv för att inte irritera över ojämnheterna, och med den snabba dubbelkopplingslådan och goda effektreserver är avslappnade omkörningar inga problem.

För att få dessa egenskaper i en cab hade man för bara några år sedan behövt välja en betydligt större bil, troligtvis bestyckad med en stor sexa eller en V8. 

Tydlig turbokaraktär

Efter ytterligare några timmars färd i nordlig riktning började vägarna att bli snirkligare, varpå vi fick chansen att utforska de mer atletiska sidorna av Mini JCW Cabrio.

Med drygt tvåhundra hästkrafter under huven är bilen inte något fartmonster enligt moderna mått. Tack vare en tydlig turbokaraktär, med mycket vridmoment i mellanregistret och en högljudd dumpventil, är underhållningsfaktorn från drivlinan ändå hög. 

En manuell växellåda hade piggat upp tillvaron ytterligare. Den sjustegade dubbelkopplingslådan med paddlar på ratten är emellertid snärtig och kvicktänkt, och passar bra med bilens karaktär.

En Mini JCW med tung kostym

Utöver drivlinan domineras körupplevelsen av den kvicka styrningen, som förvisso inte förmedlar särskilt mycket känsla, men skänker en sportig prägel och innebär att bilen kan placeras med millimeterprecision.

Chassit är förtroendeingivande med god stabilitet och en tendens till lätt understyrning när man närmar sig gränsen, vilket innebär att man med lätthet kan hålla god fart genom kurvorna.

Bilen framstår dock inte riktigt så flink och lekfull som man förväntar sig att en Mini JCW ska vara. Den troliga boven i dramat är bilens vikt, som med cabmekanik och förstärkningar i golvet ligger på hela 1,5 ton.

Kompetent bil med en illusion av lekfullhet

Efter att under några dagar ha druckit in vidsträckta jämtländska vyer styrde vi hemåt, och när vi rullade in i Stockholm igen hade vi avverkat över 150 mil i Mini JCW Cabrio – varav över 100 mil med taket nedfällt.

Det bestående intrycket är av en oerhört kompetent bil som med sitt oväntat goda raffinemang både fungerar till vardags och erbjuder god komfort under längre resor.

Den är också en kompetent prestandabil, även om den inte är fullt så underhållande att köra som den aggressiva designen och de skojfriska detaljerna antyder.

Att motivera en prislapp på närmare 600 000 kronor för en småbilsbaserad cab behövs mer än ett flådigt varumärke, och då är denna mångsidighet av högsta vikt.

Mini JCW Cabrio kan således sammanfattas som en dyr men välrundad vagn med en illusion av lekfullhet, vilket ärligt talat nog passar den tänkta målgruppen för bilen ganska bra.