Test: BMW i7 50 xDrive – lyx som får segmentet att svettas

BMW har gett flaggskeppet 7-serie Neue Klasse-behandlingen. Det innebär att de har städat upp designen, förlängt räckvidden och fyllt på med ännu fler skärmar och teknik. Men det mest imponerande med uppdaterade BMW i7 märks bakom ratten.

Vi har testat instegsmodellen 50 xDrive – en lyxlimousin som gör det svårt att motivera en chaufför.

En BMW 7-serie har ett något otacksamt uppdrag. Baksätespassageraren ska helst glömma att bilen rör sig, samtidigt som personen bakom ratten ska förstå varför det sitter ett BMW-emblem på trynet.

I fallet uppdaterade i7 har tyskarna lyckats förena de två ambitionerna förvånansvärt väl.

Här finns mer än tillräckligt med komfort för den som helst blir körd. Men att konsekvent överlåta ratten åt någon annan vore att missa en av bilens främsta kvaliteter.

Vi har tidigare provkört BMW i7. Nu är det dags att se vad uppdateringen, LCI på BMW-språk, har gjort för märkets elektriska flaggskepp.

Vi har lagt i Högsta Växeln och testade uppdaterade BMW i7 50 xDrive i Stockholm.

Ett mer välstädat slagskepp

Uppdateringen av BMW i7 är omfattande, både kosmetiskt och tekniskt. Utvändigt har BMW stramat åt formerna och städat bort en del av det som tidigare fick 7-serien att se onödigt stökig ut.

Resultatet är mer sammanhållet och mindre vulgärt. Bilen ser mer ut att vara huggen ur ett enda stycke, vilket passar dess minst sagt resliga format.

Baken är jag mindre övertygad om. Den ser märkligt billig ut på en bil som i övrigt är så mån om att signalera motsatsen.

Versionen vi kör heter 50 xDrive och utgör insteget i det svenska i7-programmet. Priserna börjar på 1 434 900 kronor, medan vår testbil landar på omkring 1,9 miljoner. Ordet instegsmodell får onekligen en annan klang här.

Tystnad med ett litet förbehåll

Väl på plats bakom ratten är det framför allt avskärmningen från omvärlden som imponerar. i7 är oerhört tyst och känns närmast ointresserad av vad som pågår utanför kupén.

Raffinemanget är så högt att tankarna vandrar mot Rolls-Royce. Eldriften passar dessutom biltypen utmärkt. Kraften kommer mjukt, är enkel att dosera och kräver ingen ansträngning av föraren.

Det finns ett förbehåll. Testbilen rullar på 21-tumsfälgar och i baksätet hörs en del vägljud. Det är inget som förstör upplevelsen, men skillnaden mot den påfallande tystnaden fram är märkbar. Undertecknad hade valt 20-tumsfälgarna.

Fjädringen är sanslöst mjuk, utan att bilen för den sakens skull känns gungig för sakens skull. Karossrörelserna hålls i schack på ett sätt som gör komforten avslappnad snarare än svajig.

Man sitter dessutom väldigt bra. Det här är en bil som får långa körpass att kännas som något man sannerligen ser fram emot.

Nästan tre ton med oväntat bra fotarbete

Det verkligt överraskande är hur i7 uppför sig när vägen börjar svänga.

En tjänstevikt på närmare 2,8 ton ger knappast anledning att förvänta sig någon större vighet. Ändå rör sig bilen betydligt mer lättfotat än storleken antyder.

Styrningen ger bra feedback och det går att känna hur mycket bilen har kvar att ge. Den är lätt att placera, lätt att styra och mer tillmötesgående än man har rätt att förvänta sig av ett sådant slagskepp till bil.

Det betyder inte att i7 plötsligt har blivit en sportbil. Däremot finns här ett tydligt kördynamiskt intresse som gör mer än att bara hålla föraren vaken mellan motorvägsavfarterna.

Jämte Mercedes S-klass upplever jag BMW:n som mer engagerande att köra. Mercedes har ett tydligare komfortfokus, särskilt i Maybach-utförande, men BMW:s kombination av mjukhet och kontroll är svår att invända mot. Maybach är snäppet mjukare, men känns inte alltid lika raffinerad i låg fart.

50 xDrive har dessutom kraft så att det räcker. De två elmotorerna ger tillsammans 455 hästkrafter och 660 newtonmeter. Viktigare än siffrorna är emellertid hur lätt kraften går att använda. Drivlinan bidrar till lugnet i bilen, även om de fossildrivna alternativen ger bilen mer karaktär.

Förarassistans utan pekpinnar

Även assistanssystemen bidrar till den behagliga helheten.

Ingreppen sker mjukt och systemen känns väl integrerade i körningen. Man slipper känslan av att ha en överambitiös körskollärare bredvid sig, ständigt beredd att gripa tag i ratten.

Den assisterade körningen fungerar mycket bra under provkörningen. Och för den som hellre sköter mer själv är systemen enkla att stänga av.

Det är precis så här tekniken bör fungera i en lyxbil. Den ska minska arbetsbördan, inte ge föraren ytterligare något att irritera sig på.

Baksätet har fått en bättre biograf

Trots körglädjen råder det ingen tvekan om att BMW lagt stora resurser på passagerarna bak.

7-serien erbjuds bara med en karosslängd och utrymmet är generöst. I testbilens loungeutrustade baksäte kan passagerarstolen fram skjutas långt framåt så att man får plats att sträcka ut sig ordentligt. Huvudkuddarna är dessutom oförskämt bekväma.

Den nästan 32 tum stora 8K-skärmen som fälls ner från taket är fortfarande det mest uppseendeväckande inslaget. Nu har mjukvaran blivit bättre, och användningen påminner mer om en vanlig smart-tv hemma.

Gränssnittet känns snabbare och mindre omständligt. Det är en betydligt viktigare förbättring än ytterligare en imponerande siffra i utrustningslistan. En biograf som ingen orkar starta är trots allt en ganska dålig biograf.

När bioläget aktiveras dras solskydden för och baksätet blir en avskärmad liten salong. Det går även att ansluta en dator för den som envisas med att arbeta.

Ljudanläggningen i testbilen har 35 högtalare och förtjänar ett särskilt omnämnande. Klarheten är enastående och det finns gott om inställningar för den som vill finjustera. Det är helt enkelt ett av de bästa ljudsystem jag har upplevt i en bil, om inte det bästa.

Mycket bra teknik. Väldigt mycket skärm.

Fram möts man av BMW:s nya Panoramic iDrive, något som debuterat i samband med Neue Klasse-lanseringen. Information visas längs vindrutans nederkant, med sex valbara informationsfält. Upplägget ger bra överblick samtidigt som innehållet kan anpassas efter eget tycke.

Systemet är snabbt, genvägarna fungerar bra och det är lätt att göra gränssnittet personligt. Här finns ett tydligt arbete bakom hur tekniken faktiskt ska användas.

Frampassageraren har dessutom en egen skärm för att titta på film och spela tv-spel, något som även kan göras på den stora skärmen där bak. Det går nästan inflation i underhållningsmöjligheterna – i7 vill lika gärna vara spelkonsol som transportmedel.

Den som hellre vill vara produktiv kan ansluta sin dator via HDMI till den stora skärmen i baksätet och använda den som extern bildskärm. Med nästan 32 tum att arbeta på blir baksätet plötsligt ett ganska övertygande rullande kontor.

Samma skärm kan alltså visa både film och kalkylblad, beroende på hur rolig man vill göra resan.

Kvalitetskänslan är också hög. Jämte S-klass upplever jag i7 som mer påkostad invändigt, även med alla skärmar. Det digitala överflödet har inte fått hela kupén att kännas plastig.

Däremot ligger för många vardagsfunktioner fortfarande i skärmen. Klimatanläggningen är ett tydligt exempel. Rattens haptiska knappar är inte heller särskilt tillfredsställande att använda.

Därtill kommer frågan om hur allt detta ska åldras. Förarskärmar, passagerarskärm, bioskärm och små skärmar för baksätets funktioner. Det är mycket elektronik som ska fortsätta kännas modern.

Jag saknar en del av den tidlösa elegans som finns i äldre lyxbilar. i7 känns mycket lyxig i dag, men jag är mindre övertygad om att skärmarna kommer att bidra lika mycket till den känslan om tio år.

Längre räckvidd gör i7 mer användbar

Uppdateringen innebär även bättre förutsättningar för långresor. BMW anger upp till 727 kilometers räckvidd enligt WLTP för i7 50 xDrive, beroende på utrustning.

Snabbladdning med upp till 250 kW ska under rätt förhållanden ge 10 till 80 procent på 28 minuter. Det är tillverkarens uppgifter, men förbättringen passar en bil som är så behaglig att tillbringa många mil i.

Även bagageutrymmet är rejält, med en volym på 500 liter. Baksäteslyxen har alltså inte gjort resväskorna hemlösa.

Är BMW i7 50 xDrive värd pengarna?

Att kalla en bil för 1 434 900 kronor prisvärd kräver en viss mental gymnastik. Men inom i7-programmet framstår 50 xDrive som det rationella valet. Prestandan räcker mer än väl och det är komforten, raffinemanget och tekniken man faktiskt betalar för.

Den som inte behöver mer effekt går knappast miste om särskilt mycket av det som gör i7 speciell och rent generellt är uppdaterade BMW 7-serie en av de mest övertygande lyxbilarna på marknaden, alla kategorier vilket även det talar för att det ändå är en rimlig slant i sammanhanget.

BMW i7 är nog den mest övertygande lyxbilen just nu

Uppdaterade BMW i7 är en mycket övertygande lyxbil. Den är tyst, bekväm och högkvalitativ, samtidigt som den är betydligt trevligare att köra än formatet antyder. Eldriften känns helt rätt för uppgiften.

För den som vill ha en stor lyxsedan och gärna kör själv är 50 xDrive ett mycket starkt alternativ. Den som prioriterar fysisk manövrering och klassisk, mer tidlös inredning lär däremot ha svårare för BMW:s vägval.

Skärmhetsen och vissa reglage drar ner intrycket. Men de förändrar inte slutsatsen: i7 hör till de bästa bilarna i klassen, och S-klass har all anledning att känna sig pressad.

Baksätet må vara fantastiskt men jag sitter allra helst bakom ratten.