Test: Volkswagen cross up!

Volkswagen cross up! (2017)
Motor: 1,0-liters, 3-cylindrig, bensin, 75 hästkrafter, 95 newtonmeter
Kraftöverföring: 5-växlad manuell, framhjulsdrift
Acceleration 0-100 km/h: 14,2 sekunder
Toppfart: 167 km/h
Vikt: 996kg
Mått (längd/höjd/bredd): 3560/1520/1650 mm
Pris: 99 900 SEK
(Testbil ca 133 900 SEK)

Volkswagen har många modeller i sitt utbud. Den minsta av dessa har fått namnet up! och är riktad till de människor som rör sig inom stadens portar. Up! är en bil ämnad för stadskörning och som genomför det med beröm. Den populära stadsmaskinen finns att välja på i fler varianter än godissorter i lösgodishyllan. Meningen är att up! ska kunna erbjuda allt som finns att tillgå i en vanlig, fullstor familjebil men hoptryckt så att yttermåtten blir mindre än ett kreditkort. Detta innebär att lilla up! ska klara av att ha generösa utrymmen, hög säkerhet, fin komfort och uppdaterade tekniska lösningar. Varianten vi har kört heter cross up! och ska vara det perfekta alternativet för den som är äventyrslysten. Låt oss därför lägga i Högsta Växeln och recensera den äventyrliga stadskännaren cross up!

Redan från första anblick existerar ett problem som ingen tillverkare verkar kunna råda bot på. VWs cross up! har plastdetaljer kring stänkskärmarna och ska därför enligt Volkswagen själva helt plötsligt vara ”klippt och skuren för fantastiska äventyr”. Att föra ett sådant resonemang är lite som att klä sig med hårband och därmed, vips, så är man en värdig utmanare till Roger Federer i tennis. Det ger en falsk känsla av trygghet.

Lite plastdetaljer och instegslister i aluminium kommer inte att förvandla en up! till en Range Rover och ett svettarmband gör inte mig till ett tennisproffs. Utöver det lilla plastikingreppet som cross up! har fått ser den inte ut att skilja sig från vanliga versionen av up! på något markant sätt. Formen sticker inte ut men är trots detta inte ful på något sätt. Vanliga up! ser bra ut i mina ögon och cross-versionen gör att den ser aningen mer robust ut.

Interiören är enkel och kommer inte med några överraskningar. Allt sitter där det ska och man lär sig snabbt hur allting fungerar. En smått irriterande sak som ibland blev ett störningsmoment, var bristen på reglage på ratten för att styra volymen, radion och telefonen. Anledningen till varför knapparna saknas kan mycket väl bero på att Volkswagen har valt en lösning där infotainmentsystemet är semi-kopplat med bilen. Det är i princip en GPS från Garmin som är halvt ihopkopplat med bilen. Det är på den displayen som navigation, telefonanslutning och färddatorn sköts, ingen hit varken användarvänligt eller visuellt sett.

Cross up! är en flink maskin som är kvick i kurvorna och som har en styrförmåga som alltid reagerar snabbare än en fisk i vattnet. Motorn är dock en annan femma eftersom avsaknaden av vridmoment gör att bilen ofta känns slö under sulorna. Apropå sulor har cross up! däck som är lika smala som en fullvuxen människas handflata. Trots den lite slöa motorn är cross up! en bil som framförs med äkta körglädje.

Den lätta vikten och de små måtten gör att den känns som en gokart vilket bidrar till ett leende på läpparna varje gång man sätter sig bakom ratten. Cross up! Är den mest utrustade versionen av alla up! men kostar därmed också en extra slant. ”high up!” är en annan version som delar utrustningsnivån med cross up! men cross-versionen kommer med takrails, aluminiumlister och plastdetaljer. Är det värt de extra pengarna? Absolut inte. Som jag tidigare nämnt kommer denna version att vara exakt lika kapabel i terräng som alla andra varianter, det vill säga lika duglig utanför asfalten som en elektrisk sparkcykel.

När det kommer till utrymme och praktikalitet förvånar cross up! genom att ha tillräckligt med plats för många väskor i bagageutrymmet, samt även rum i kupén med plats för två normalstora människor i baksätet utan att de anländer allt för ihoptryckta.

Under perioden vi hade cross up! avverkade vi en hel del motorväg, något som inte ligger i up!:ens främsta intresse. Komforten i stadsmiljö är mycket bra och det märks att den passar väl in eftersom den nästan känns som vilken annan bil som helst. Motorvägskörningen är dock en helt annan sida av myntet. För det första är det extremt svårt att göra en ordentlig omkörning eftersom cross up! endast sitter på 75 hästar.

Det krävs att föraren växlar ner till en mycket låg växel och sedan låter alla hästarna jobba med glödande hovar mot rödlinjen, tills nästa växel kommer. När den hastighet som önskats väl var uppnådd fanns det inga större hinder, förutom ljudnivån i kupén. Cross up! är ungefär lika välisolerad som en konservburk. Detta är något som märks både visuellt och auditivt då det finns nakna områden i interiören samt att det låter som att en flygresa görs, fast nercabbat.

Volkswagen cross up! är en bil som är anpassad för staden. Trots den klara kategoriseringen vill den sträva mot något annat, något som inte fungerar. Cross up! saknar flera vitala funktioner för att göra den till en funktionsduglig terrängmaskin. Att välja cross-versionen framför den vanliga vore därför som att köpa en tjock dunjacka mitt i sommaren för att skydda sig från solen, det ingen vettig idé. Volkswagen cross up! – en nödvändig bil i ett onödigt utförande.