Stora suvar är den ultimata drömmen för många bilköpare. Modeller som Volvo XC90, Audi Q7, BMW X5 och Mercedes-Benz GLE är otroligt bekväma, rymmer upp till sju personer, lastar det mesta och ger köparen en lyxig känsla av kompromisslöshet. Problemet för de flesta, utöver den fysiska storleken på fordonet, är dock storleken på priset. Grundpriset på de ovan nämnda modellerna ligger runt 700 000 kronor – en rejäl slant även för den som har det gott ställt ekonomiskt. Dessutom vill man ju inte snåla in på extrautrustningen om man nu ändå ska slå till på en riktigt fläskig drömbil.

Men måste verkligen en fläskig suv vara så dyr? Svaret på den frågan synes numera vara nej. Möt nya Kia Sorento, en nästan fem meter lång suv med ett grundpris på – håll i hatten – blott 469 900 kronor, vilket är nästan exakt 200 000 kronor (!) lägre än grundpriset på den billigaste av konkurrenterna nämnda i stycket ovan. Än mer imponerande blir priset när extrautrustning tas i beaktning. En fullsmetad Kia Sorento, inklusive glastak och all tänkbar modern teknik, går lös på 559 000 kronor. Detta är nästan ofattbart billigt jämfört med de tidigare nämnda modellerna (se listan till höger för jämförelse).

Pris med närmast motsvarande motor och utrustning:
Audi Q7: 918 600 SEK
BMW X5: 904 800 SEK
Volvo XC90: 800 600 SEK
Mercedes GLE: 860 100 SEK

Kan det då vara så att långt fler människor nu har råd att köpa sin drömbil? Med andra ord – kan Kia Sorento leverera på samma nivå som Volvo, BMW, Mercedes och Audi fast till ett lägre pris?

Svaret på denna fråga är varken ja eller nej. Sanningen ligger snarare någonstans däremellan. Visst, det här är en snygg, kaxigt stor bil med alla fördelar som det innebär, men naturligtvis har Kia varit tvungna att göra vissa uppoffringar för att kunna sälja bilen så billigt. Men vad är det då som man har sparat in på? Är uppoffringarna väl valda?

Mest av allt känns på åkkomforten. Visst, Kian är helt klart bekväm för sitt pris, men till skillnad från de riktigt lyxiga stora suvarna på marknaden kan inte körupplevelsen beskrivas som en ultralyxig färd på moln. Detsamma gäller ljudnivån i kupén. Här hade jag faktiskt gärna sett att Kia lagt lite mer krut. En bara lite mer raffinerad åkkomfort hade kunnat göra stor skillnad.

Ytterligare ett område där prisskillnaden känns är i interiören. Den lyxiga premiumkänsla som Audi, Mercedes och BMW med flera levererar i sina bjässesuvar saknas nämligen i Kian. Materialen och designen är helt enkelt inte på samma nivå. Detta ska inte tolkas som att interiören på något sätt är dålig. Tvärtom är detta en behaglig bil att resa många långa mil i, men man känner sig aldrig som en rockstjärna under färden.

En annan plats där man märker besparingarna är drivlinan. Jag har inga invändningar mot växellådan, som i stort sett är minst lika bra som de i premiumtyskarna, men den fyrcylindriga dieselspisen som sitter under motorhuven saknar den nivå av förfining som en riktig premiumsuv med sexcylindrig motor kan ha. Ljudet är mer traktorlikt, vibrationerna mer påtagliga och kraftleveransen är inte silkeslen. Med tanke på priset är dock drivlinan helt klart godkänd – motorn är bottenstark och vår snittförbrukning var låga 6,7 liter per mil. Den fyrcylindriga motorn klarar jobbet, men utan den nivå av premiumkänsla som de dyrare premiumsuvarna ger. Hur den kommande laddhybriden står sig kan du läsa om här.

Det finns även saker som Kia gör lika bra, eller till och med bättre, än de dyrare modellerna. Alla de praktiska lösningarna som man kan förvänta sig av en stor suv, såsom möjligheten att fälla baksätena med hjälp av knappar i bagageutrymmet, finns där. Baksätet är bland de bästa i klassen – benutrymmet är fullständigt enormt och sätena kan lutas för fullständig komfort. Den som sitter på den högra platsen i baksätet har till och med en knapp för att skjuta fram den främre passagerarstolen för att på så sätt få benutrymme i klass med de största limousinerna. Ytterligare en finurlig finess är att kameror i sidobackspeglarna kan visa döda vinkeln automatiskt när man blinkar höger eller vänster. Briljant! Faktum är att i stort sett all teknologi ligger på en riktigt hög nivå.

Att det finns skillnader mellan Kia Sorento och de dyrare alternativen står klart. Sorento är en riktigt fläskig suv, vilket i sig är lyxigt, men utöver det saknas premiumkänslan. Rent funktionellt är dock skillnaderna obetydliga. Frågan blir således om det är värt att betala (minst) 200 000 kronor mer för någon av lyxmodellerna när det enda man får utöver Sorenton i stort sett är känslan av lyx. Rent objektivt är svaret på den frågan, naturligtvis, nej. Om alla människor var helt rationella skulle Sorento bli en storsäljare av rang. Alla människor är dock inte helt rationella. Att känsla och premiumaura spelar roll vet vi sedan länge.

Sammanfattningsvis borde Kia Sorento ses som att den existerar i en helt egen klass för sig. Visst, det finns konkurrenter sett till storlek, men prismässigt finns det inget som erbjuder lika mycket som Kias nya bjässe. Det här är en stor suv som inte är premium, som inte är kompromisslös och som aldrig ger föraren känslan av att vara en rockstjärna – men som är otroligt funktionell. Är du som vill köpa en stor suv beredd att betala den hutlösa prislapp som Audi, Volvo, Mercedes och BMW kräver eller kan du vara rationella och nöja dig med Sorento? Detta är den avgörande frågan. Personligen skulle jag nog faktiskt slå till på någon av de dyrare modellerna om jag hade råd, men jag skulle inte heller skämmas för att välja Sorento.

Bygg din Kia Sorento här.

Tekniker, hobbypolitiker och Saab-fantast samt ägare till en före detta pressbil, nämligen en Saab 9-5 Hirsch. Älskar bilar som inte är besudlade med onödig elektronik och längtar efter att få köpa en äldre Porsche. Är också Sveriges yngste motorjournalist.