Många av de bilar Aston Martin säljer byggs på gamla brittiska flygvapenbaser. Det finns skäl att betvivla det som anledningen till att deras logga föreställer vingar, men det går inte att neka märkets koppling till flyget. På senare år har man bejakat sitt luftfartsarv genom att lansera flygplansinspirerade specialutgåvor, i form av 2016 års Vantage Blades Edition och V12 Vantage S Spitfire 80 – vilka tillverkades i fem respektive 80 exemplar – och Vanquish S Red Arrows Edition från 2017 – av vilken man byggde tio. Den exklusiva klubben för bevingade bilar får nu en ytterligare medlem, som i och med tio tillverkade exemplar ska bli på pricken så sällsynt som den sistnämnda, röda pilen. Den här gången firar man att det är 50 år sedan överljudspassagerarplanet Concorde tog till skyarna för allra första gången.

Bilen ni ser ovan är alltså Aston Martin DBS Superleggera Concorde Special Edition. Medan de tidigare specialmodellerna hämtat inspiration från det kungliga flygvapnet har man denna gång sneglat åt den kommersiella flygtrafikens håll. Nu rör det sig naturligtvis inte om något trött Saab 340-plan, utan tidernas snabbaste transatlantiska buss. Concorde kunde färdas mer än dubbelt så snabbt som ljudet, och biljetterna kostade multum. Med undantag för att namnet är en smula långt är denna special-Aston med andra ord den ultimata bilen för Percy Nilegård att ljuga om att han har ståendes på verkstad.

På många sätt är det en helt vanlig – om man kan säga det – Aston Martin DBS Superleggera. Även om DBS Concorde således inte bjuder på samma fartresurser som sin luftburna namne, innebär det verkligen inte att det är någon slöfock till bil. 725 hästkrafter och 900 newtonmeter räcker ganska långt på allmän väg, och nämnas skall att man ändå bara flög Concorde i överljudshastighet ovan vatten (långt ifrån bilarnas domän), för att bespara alla landkrabbor obehaget av att tvingas erfara den skarpa ljudbangen.

Skillnaderna mot vanliga DBS Superleggera är snarare kosmetiska. Färgschemat för tankarna till inledningsscenen ur ”The Spy Who Loved Me”, där James Bond far över en snötäckt klippkant och tycks störta mot en säker död, innan hans Union Jack-beprydda fallskärm vecklas ut ackompanjerad av Storbritanniens inofficiella nationalsång. Concordes silhuett återfinns i gälarna bakom framhjulen samt på kolfibertaket, och temat fortsätter i kupén.

Sätena pryds av Concorde-loggan, innertaket visar ett Concorde-plan som spränger ljudvallen och över mittkonsolen löper ett läderband med aluminiumlänk som påminner om bältet i en flygplansstol. Växelpaddlarna är gjorda av titan, men inte vilket som helst, utan bitar av metallen som i ett tidigare liv agerat kompressorblad i Concordes jetmotorer. Den vänstra av dessa blad kommer det att ryckas i varje gång solen sjunker mot horisonten, eftersom insidan av solskyddet på förarsidan bland annat utläser ett tämligen inspirerande ”Mach 2.4”.

Vad priset kommer att landa på är inget Aston kommunicerar, men vi vet att en del av intäkterna öronmärkts till förmån för välgörenhetsorganisationen Air League Trust, som hjälper underprivilegierade barn. Ett annat argument som talar för en av de tio exemplaren kan vara värd en ordentlig slant är att man får känna sig så här varje gång man kör ut ur garaget:

En av redaktionens fashionistas, som på sistone fattat tycke för V6-motorer. Den allra bästa designades av Giuseppe Busso, för oss som inte behöver en bil som startar varje dag.