Om du för en minut blockerar det senaste decenniets stökiga minnesbilder från ”The Fast and the Furious”, ”Need for Speed” och allsköns drifting i japanska P-garage och istället försöker stoppa in en Mazda RX-7 i det tidiga 1990-talets utbud av sportvagnar framträder en helt annan bild. En bild som tydligt signalerar kompetens, spetsprestanda, lättviktsteknologi och en synnerligen delikat körupplevelse.

De två första generationerna av Mazdas wankeldrivna sportvagn hade varit ganska snälla och ur alla synvinklar välkammade bilar, som knappast satte sportvagnspuritanernas hjärtan i brand. Visserligen sålde den första generationen i stora antal, inte minst i USA där 80 procent av de nästan halvmiljonen exemplar som byggdes rullade ut, men med en liten 100-hästarssnurra (senare 135 hästar) var det ett ganska lågmält bidrag till sportvagnsfloran under 1980-talets första hälft. Andra generationen blev piggare, med den 1,3 liter stora tvåkammarwankeln nu vässad till 146 hk (och upp till 200 hästar i det turboöverladdade utförande som följde), och försäljningen fortsatte att gå bra. 

I slutet av 1980-talet lanserade Mazda sin MX-5 Miata, som snabbt blev världens mest sålda sportbil, och styrkt av de stora framgångarna beslöt sig märket för att förvandla tredje generationens RX-7 till en kompromisslös, hårdkokt sportvagn. 

Mazda hade en klar poäng med att använda wankelmotorn i en prestandabil, eftersom sportvagnskunderna lättare kunde överse med motortypens glupande bränsletörst, och dess kompakta mått och låga vikt gav konstruktörerna möjlighet att placera motorn så att vikten hamnade helt idealiskt – lågt och långt bak mot kupén.

En RX-7 väger in på knappt 1,3 ton och har 50/50-viktfördelning mellan axlarna, men siffrorna ger inte hela bilden. Det finns många bilar som har jämn viktfördelning, men normalt är det bara mittmotorbilar som har vikten lika koncentrerad in mot bilens mitt. En RX-7 styr in med reaktionen hos en mittmotorvagn parat med godmodigheten hos en frontmotorbil med drivpaketet bakom framaxeln. 

Men man nöjde sig inte med optimal balans. I likhet med Hondas teknikmonster NS-X använde man avancerade hjulupphängningar i aluminium för låg ofjädrad vikt. Det enda som stökade till bilden var det faktum att man valde en Torsendifferential, som för 20 år sedan var högsta mode i prestandabranschen. Dess abrupta ingrepp förvandladeden annars så utsökt balanserade bilen till en lynnig rackare när bakvagnen gav sig iväg. 

Lättmetallhjulupphängningar var ren exotism på den tiden, liksom det faktum att motorn hade begåvats med registerturboladdning. Det är teknik som idag 20 år senare omskrivs som en innovation. 

Motorn gav drygt 250 hästar, men det mest imponerande var det sätt den levererade kraften på: sömlöst och helt vibrationsfritt från botten hela vägen upp till 8 000 varv. 

Försäljningen av den tredje generationens RX-7 blev blygsam jämfört med föregångarna, och stannade på knappt 70 000 exemplar under de tio år den tillverkades (1992–2002). Bilen var betydligt mer extrem nu, och skrämde iväg stora delar av de amerikanska kunder som ville ha en pysmysare och ingen vild sälle. 

Istället kom den att älskas av ett växande antal streetracingfans. Över 500 hästar verkar inte vara ett omöjligt effektuttag ur den lilla snurran i RX-7, att döma av vad trimmarna påstår. 

Och det är också här någonstans som problemen startar för bilen som entusiast- och samlarobjekt. Den överlägsna majoriteten av alla bilar som finns till salu är hårt skruvade och vässade. 

Även fabriken själv tillhandahöll en hel del tuninggodis, och byggde även specialversioner i mindre serier, exempelvis trackdayspecialaren ”SP” 2001 och den eftertraktade ”Spirit R” från sista modellåret som byggdes i 1 500 exemplar. Då var effekten uppe i 280 hästar, och både hjul, bromsar och chassi hade biffats upp ytterligare. 

Den som kan hitta en originalbil från 1990-talet med låga mil kan vara säker på att det – på lite sikt – blir en eftertraktad samlarbil. Wankelmotorn kommer att garantera den ikonstatus.

Text av Gunnar Dackevall – Ursprungligen publicerat i Gran Turismo Magazine nr.10 2011

Resultatet av Högsta Växelns senaste samarbete. Gran Turismo är ett kvalitetsmagasin som skriver mycket om klassiska bilar, något som har saknats i mångt och mycket på vår hemsida. Nu blir det ändring på detta.