Det är nu mer än tio år sedan Maserati presenterade sin namne med det här magasinet, alltså den lyxiga coupén som dubbades till GranTurismo. Året var 2007, och nykomlingen representerade ett jättelyft jämfört med föregångaren 3200 GT/GranSport, som var en klart mindre, och mindre sofistikerad bil. 

Även interiört håller GranTurismo hög klass, med fint skinnarbete och vackra detaljer. Ljudanläggningen är bra, men navigationen inte up to date. 

GranTurismo byggdes på en kortad plattform från den förra generationen Quattroporte, och den delade en del chassikomponenter med Ferrari 599. Ferrari hade vid den tiden tagit över lejonparten av den tekniska utvecklingen för systermärket med det treeggade spjutet, och all hårdvara under skalet bar spår av Maranellos skickliga handlag. 

Pininfarinas formgivare Jason Castriota hade på ett imponerande vis dolt det faktum att denna Maseraticoupé är en stor bil, nära 4,9 meter lång och mer än två meter bred. Det betyder att det finns gott om utrymme i kupén – trots att V8-motorn sitter bakom framaxeln – och att två (inte alltför långa) vuxna faktiskt kan åka bekvämt i baksätet. Det gör bilen mer användbar än de flesta 2+2-coupéer som bara brukar hysa plats för småbarn. Priotiteringen av baksätet och behovet att skapa utrymme för en stor diff med tillhörande växellåda, håller dock nere bagageutrymmets kapacitet till måttliga 260 liter. 

Det låter alltså som om alla Maserati GranTurismo har en transaxellösning, men i själva verket är det bara de versioner som har den automatiserade MC-lådan (hämtad från Ferrari 599 GTB) som har lådan bak. Sitter det en sexväxlad ZF-låda i bilen, med momentomvandlare, finns allt monterat på motorpaketet. Det betyder att alla versioner måste ha plats för växellådan både fram- och baktill, vilket naturligtvis stjäl plats. Redan den version som har ZF-lådan fram har jämn viktfördelning mellan axlarna, och versionen med transaxel har lite mer vikt på bakaxeln (47/53 %). 

Det krävs en del finkänslighet och hårdkörning för att ana skillnaden; balansen övertygar stort oavsett vilken GranTurismoversion man kör, och det långa axelavståndet gör bilen lugn och förtroendeingivande i hög fart. 

Växellådsvalet i Maseratis coupé är en definitiv vattendelare av helt andra skäl. Alla som har kört en bil med automatiserad, mekanisk koppling och växelföring vet hur onaturliga växlingarna blir när man kör lungt och med låg belastning. 

Nu kan man nog tycka att den lådan passar rätt bra i den hårdkokta Stradale-versionen av GranTurismo, i alla fall när man kör bilen tufft, men om man inte ska använda sin GranTurismo för hårdkörning på banor eller kurviga vägar bör man absolut välja en bil med ZF-automat. 

Baksätet är ovanligt generöst för en 2+2

När GranTurismo introducerades med den välsjungande och Ferraribyggda 4,2-liters V8:an (samma motorfamilj i Ferrari F430, California och i specialaren Alfa Romeo 8C) fick den mest lovord av experterna, även om drygt 400 hästar och 460 Newtonmeter kanske inte gav den wow-effekt som vissa väntade sig av en potent Maserati. Botemedlet kom dock redan året därpå, 2008, i form av en S-version med halvlitern mer volym som gav motorn mer tryck genom hela registret upp till rödmarkeringen vid 7 500 varv. 

Förutom valet mellan 4,2- och 4,7-litersmotor och växellåda är chassisättningen en viktig skiljelinje när man väljer modell. Den variabla skyhook-fjädringen som är ett tillval som ofta finns med i det rätt stora utbudet av begagnat ger bilen en fint register från komfort till lite mer sportigt när man behöver, medan bilarna som har MC Handling Pack eller förstås Stradaleversionen gör bilen permanent hård och stötig i lägre farter. 

Med elva år på nacken har naturligtvis en rad olika versioner presenterats genom åren, varav två sticker ut ordentligt när man idag värderar begagnatobjekten. Dels är det GranCabrio, alltså den öppna varianten med elmanövrerad tygsufflett som debuterade 2010, och dels är det MC Stradale som kom året efter. 

GranCabrio är en välbyggd öppen fyrsitsig bil, som dock ytterligare adderar vikt till de redan 1,8 tonnen som GranTurismo väger in på. En skön glidare för en familj på fyra.

MC Stradale går åt motsatt håll, med drygt 100 kilo bortskalade i sin ursprungsversion utan baksäte, och med aningen mer effekt, ett betydligt tuffare satt chassi och bromsar i kolfiber. 

Fabriken har nyligen och överraskande presenterat det andra (tredje?) ansiktslyftet av Maserati GranTurismo inför 2018, trots att man tidigare flaggade för en helt ny GranTurismo till nyåret. Uppföljaren blir minst lika stor som dagens bil, eftersom den tydligt ska skilja sig från den Ghiblibaserade tvåsitsiga Alfieri som debuterar 2018. Den långa serien och det stora kvalitetslyft som märket har gjort under Ferraris skötsel har gjort ett Maseratiköp betydligt mindre äventyrligt än förr. Utan att lägga lock på känslorna.

Text av Gunnar Dackevall – Ursprungligen publicerat i Gran Turismo Magazine nr.8 2017

Resultatet av Högsta Växelns senaste samarbete. Gran Turismo är ett kvalitetsmagasin som skriver mycket om klassiska bilar, något som har saknats i mångt och mycket på vår hemsida. Nu blir det ändring på detta.