Porsche är inom sportbilsvärlden ett rättesnöre för lättviktsbyggande och vägegenskaper. Det är följaktligen föga förvånande att varumärket var fullständigt dominant inom hillclimbing under dess verksamma år; mellan 1958–1968 bärgade tyskarna 20 av 24 möjliga europeiska mästerskapspokaler. Företagets mest innovativa skapelse inom hillclimbing-segmentet är onekligen gokart-liknande 909 Bergspyder från 1968. Genom att experimentera med materialval lyckades man producera en bil som väger blott 375 kg – företagets lättaste sportbil någonsin.

Fullsmetad med dåtidens Formula 1-motor var bilen farligt accelerationskraftig och kan troligt mätas med moderna hyperbilar mellan hastigheterna 0–100 km/h. Bilen utstrålar emellertid dödslängtan, varför ett liknande fordon omöjligen kan registreras för tävling idag. Lyckligtvis förpassades säkerhetsaspekter som byråkratiskt trams under 1960-talet. Porsche har sedan produktionen av nämnda bil inte framställt ytterligare fordon dedikerade för hillclimbing, även om dess bilar flitigt används och modifieras för avsedda ändamål. Banbrytande 909 Bergspyder har därför kommit att förkroppsliga Porsches excellens och nymodighet inom bilproduktion, liksom Apollo 11 (inom vissa kretsar) symboliserar den amerikanska drömmen. Det förefaller således naturligt att just 909:an agerar inspirationsföremål för framtida sportbilar.

Tidigare i juni avtäckte Porsche en kasserad prototypbil under betäckningen 981 Bergspyder. Likt dess namn antyder baseras prototypen på 981 Cayman/Boxster, och i designen finner vi starka influenser från 909:an. Motorn är samma 3,8-liters sexa som återfinns i Cayman GT4, medan konstruktionen skiljer sig avsevärt från gängse 981. Prototypen är visserligen – olikt dess inspirationsföremål – större än en shetlandsponny, men väger ändock endast 1099 kg, vilket kan jämföras med Boxster Spyders 1315 kg.

Det är rent visuellt tydligt att lättviktsmotivet var ledstjärnan; bilen saknar nämligen tak, vindruta, passagerarsäte och dörrhandtag, vilket sammantaget skapar en mer aerodynamisk framtoning. Det vore knappast kontroversiellt att påstå att designen tillika dess historiska förankring skapar ha-begär. Produktionsplanerna var också nära att iscensättas 2015, varför prototypen av naturliga skäl inte liknar en futuristisk rymdfarkost likt många andra konceptbilar. Dessvärre stoppades produktionen slutligen av byråkratiska skäl, varför endast ett exemplar av bilen tillverkades. Porsche var av åsikten att en bil av dess typ vore problematisk att vägregistera i vissa länder – det var bättre förr.

Samtidigt är det omöjligt att inte likna bilen med Ferraris nytillskott: Monza SP1, vilken bevisligen övervunnit eventuella politiska barriärer. Förhoppningsvis finner Porsche nyfunnen inspiration i italienarnas retroinspirerade vrålåk. Porsche 981 Bergspyder är trots allt, i min mening, den ultimata Boxstern.