Nu är det många år sedan jag rattade Ford Puma på de virtuella grusvägarna i Colin McRae, men jag minns den som något annat än en crossover. Mycket riktigt har det hänt en del sedan den gamla coupén gick i graven år 2002; SUV:arna har exempelvis vunnit rejält med mark, till viss del på coupéernas bekostnad. Med tanke på detta, och att Ford för den som vill numera erbjuder en fyrcylindrig coupé i Europa kallad Mustang, är det allt annat än förvånande att ovan nämnda katt (Puma alltså, Ford har tack och lov inte budat hem Jaguar igen) är en liten stadsjeep i stället för en liten coupé. Som enda svenska redaktion har Högsta Växeln varit i Düsseldorf för att dyka ned på djupet i nya Ford Puma, och djupt var det.

Det allra mest uppseendeväckande med denna bil är designen, som man uppenbarligen satsat hårt på. Karossen karaktäriseras av mjuka linjer, och även om jag inte riktigt köper den tyska designerns snack om imaginära muskler som sträcker mellan olika punkter längs bilens sida, tycker jag att bilen har en riktigt muskulös framtoning. Mot fotostudions vita bakgrund är det från många vinklar lätt att glömma att det rör sig om en bil i B-segmentet. Favoritdetaljen? Strålkastarna, naturligtvis, som andas Ford GT i mängder.

Interiören är hyfsat rymlig, delvis tack vare höjden, och bjuder massor av smarta förvaringsmöjligheter. Byggkvaliteten är förvånansvärt gedigen, även om det ganska fort går att hitta ställen där Fords siffernissar vunnit kampen om kostnaderna. Från märkets andra modeller kände jag exempelvis igen de rymliga dörrfickornas bedrövligt utformade insidor, som lätt misstas för rivjärn. De flesta är ju naturligtvis inte där och far så mycket med händerna att de skadar sig, utan använder utrymmet till att förvara stora vattenflaskor, p-skivor och annat som är stort nog att sticka upp ovanför kanten.

Mer bekväma är sätena, som givet utrustningsnivån Titanium eller ST-Line är försedda med elektroniskt manövrerbart svankstöd, som även kan bjuda på en ryggmassage av enklare slag. Det, säger Ford, kan vara bra för att hjälpa en att varva ned från en stressig arbetsdag. Man har dock hittat en annan lösning för stress orsakad av att saker spillts på sätena. Sätesklädseln i Ford Puma går nämligen att dra av, genom att öppna en dragkedja, och tvätta i maskin såvida det material man har valt lämpar sig för det. Dessutom öppnar det upp för att anpassa interiören efter tycke och smak; exakt vad Ford kommer att erbjuda dem som lever för att uttrycka sin originalitet är dock okänt.

Eftersom presentationen av denna bil ägde rum i Tyskland finns det dock något annat vi vet, med säkerhet, och det är fakta av mer numerisk karaktär. Den här bilen har nämligen ett bagageutrymme av rang, vilket är allt annat än givet i en så här liten bil, i synnerhet när exteriören för tankarna till en coupé mer än en skåpbil. Vad som möjliggör detta är en bred lastöppning som blottar ett kubiskt och lättanvänt bagageutrymme, plus en förvaringslåda under lastgolvet. Användbarheten hos detta packningsutrymme betvivlar jag inte en sekund, efter att ha bevittnat en, i tysk anda, tämligen utförlig stuvningsdemonstration.

Med lastgolvet uppfällt kan den nämnda förvaringslådan bidra med det djup jag gav vink om i inledningen för att rymma golfbagar, eller för sådana som jag, högväxt krukvegetation från Ikea vars föregångare jag glömt bort att vattna. Oftast har man dock givetvis lastgolvet liggandes, och då föreslår Ford att man använder lådan till smutsiga saker man inte vill ha i bilen. Lådan tål nämligen att sköljas, och har en propp i botten som man kan dra ur för att tömma ut eventuellt smutsvatten. I en hybridteknikslös Puma rymmer förvaringslådan 80 liter; i annat fall inkräktar batteriet en del på volymen.

Av de drivlinor som erbjuds är det två trecylindriga 1,0-litersmotorer med 48-volts mildhybridteknik och 125 respektive 155 hästkrafter som är mest spännande. Beroende på situation avgör bilen själv hur den ska ladda batteriet och hur spänningen ska användas. Antingen kan elmotorn ersätta förbränningsmotorn med upp till 50 Nm, eller ge ett tillskott om 20 Nm över det annars maximala vridmomentet. Hybriderna kommer därför att kännas lite extra pigga, vilket kan komma väl till pass i stadstrafik eftersom de endast kommer att erbjudas med en sexväxlad manuell låda (en sjustegad automatlåda kommer senare, till en diesel).

Hur bilen faktiskt kommer vara att köra hoppas vi kunna berätta inom en överskådlig framtid. Hybriddrivlinorna låter onekligen intressanta, och Ford menar att väghållningen ska vara klassledande. Nog vore det alldeles förträffligt om så också visar sig vara fallet. Eftersom jag i skrivande stund inte vet minsta lilla om den saken låter jag bli att spekulera, och konstaterar i stället med glädje att Ford lyckats väl med designen av nya Puma, den här gången.

En av redaktionens fashionistas, som på sistone fattat tycke för V6-motorer. Den allra bästa designades av Giuseppe Busso, för oss som inte behöver en bil som startar varje dag.