Många av er känner nog till Vision 2020 som Volvo lanserade år 2007. Det är folkhemsbiltillverkarens tämligen ambitiösa mål om att ingen ska mista livet eller skadas allvarligt i någon av deras nya bilar från och med år 2020. ”Va? Det är ju redan nästa år” tänker ni då, och det är helt rätt; jag har själv inte tänkt på Vision 2020 i termer av vilket år man talar om sedan den tiden då åtminstone ett halvt decennium återstod till själva dagen D. Från Volvos sida är det nu dock uppenbart att det börjar brinna i knutarna. Beviset för detta är att man nyss tillkännagivit en tämligen drastisk åtgärd i form av att samtliga modeller från och med år 2020 kommer att få toppfarten begränsad till 180 km/h. I nästa steg tänker man sig att man ska kunna begränsa hastigheterna ytterligare i exempelvis skolområden med hjälp av så kallad geofencing.

Volvos egen forskning visar att körning i höga hastigheter är ett av tre huvudsakliga företeelser som för närvarande står i vägen för uppnåendet av deras vision. De andra två är rattonykterhet och distraktion, utmaningar som kommer att bemötas vid ett särskilt säkerhetsevenemang den 20 mars. Skälet till att dessa problemområden – som Volvo kallar dem – är så svårbemötta är att de orsakas av frivilliga beteendemönster hos förarna, snarare än teknologiska misslyckanden från biltillverkarens sida. I relation till detta är det därför viktigt att komma ihåg att den som gärna hade kört en sprillans Volvo i 190 km/h, där det inte passar sig, nu i stället kommer att göra det i en bil av något annat fabrikat.

Vad Volvo vill uppnå med detta grepp är därför inte så oomtvistligt ädelt som det först kan verka. För mig personligen är åtgärden förvisso ingen jag sätter mig emot på ett praktiskt plan, men däremot ett ideologiskt. Jag hade föredragit en Vision 2020 med en undantagsklausul om vårdslös körning, men idén blir naturligtvis mer svårsåld i ett sådant format. Effekten, i form av att man helt sonika duckar för ett problem man inte på egen hand kan lösa, åtminstone inte innan nästa år, blir givetvis densamma. Den aktuella anfallsvinkelns fördel är att den utgör ett tydligare ställningstagande, och således bidrar till bättre PR.

Huruvida begränsningen kommer att omfatta prestandabilarna från Polestar är inget man uttalar sig om i pressmeddelandet, men Marcus rapporterar direkt från Genève att prestandavarumärket kommer att skonas. Det är tur. Säkerhetsargumentet hade nämligen kunnat komma väl till pass för att maskera de elektrifierade Polestar-bilarnas stora prestandamässiga tillkortakommande, nämligen höghastighetsegenskaperna. På samma gång hade det slitit hårt på den respekt jag hyser för Volvo.

Eftersom företaget knappast kan väntas förmå några av sina konkurrenter att följa dem i denna riktning avfärdar jag strategin som en rent differentieringsmässig sådan. Såna som tycker att det är okej att köra som vettvillingar på allmän väg kommer att köpa andra bilar, medan Volvo kommer att stärka sin position bland småbarnsföräldrar som tänker med reptilhjärnan och universitetsprofessorer som vill ha bilar med fina slagord som standardutrustning. Detta kommer jag i alla fall stå fast vid tills Volvo tar upp geofencing i sammanhanget tävlingsbanor.

En av redaktionens rookies som på sistone fattat tycke för V6-motorer. Den allra bästa designades av Giuseppe Busso, för oss som inte behöver en bil som startar varje dag.