En gång under det tidiga 90-talet lyckades jag låna en ny SVX av importören. Jag skulle skriva om den för den tidning jag jobbade för då och av alla bilar som passerat revy har den lämnat ovanligt outplånliga minnen. Mest positiva sådana. SVX var en riktig GT-vagn, en glidare med fina prestanda och skön komfort.

Det enda negativa jag minns är en delvis lite plastig inredning som inte riktigt levde upp till den tekniska specifikationen. I gengäld var den billig. 1993 kostade en SVX 336 000 kronor i Sverige. Med facit i hand var det ett kanonpris för en så fullmatad bil.

Den hade ju en 3,3-liters boxersexa med fyra överliggande kammar och 230 hk, senare hela 250 hk. Fyrhjulsdrift, automatlåda, sollucka och mycket mer var dessutom standard. För att sätta det i perspektiv kan jag nämna att en BMW 525iX med 192 hk då gick på 340 000. Tittar man istället på coupéer kostade en Mercedes E220 med 150 hk hela 429 700. Skulle man ha en motsvarande motor fick man ta till E320 med 220 hk för 542 000 men den hade bara bakhjulsdrift och dessutom ganska mager utrustning.

Ändå var den för dyr på många marknader, exempelvis den amerikanska. “Bra bil – dålig timing”, skrev en av de ledande motortidningarna i USA. Då syftade man på att den japanska valutans värde exploderat jämfört med dollarn vilket ledde till en utebliven succé på den kanske viktigaste marknaden av alla.

Å andra sidan kallades SVX även för en “bakvänd 911 Carrera 4” av en konkurrerade publikation. Kanske lite överdrivet, men studerar man specifikationerna är jämförelsen inte helt fel. I alla fall inte om man tar hänsyn till att Porschen var i stort sett dubbelt så dyr.

Subaru hade testat sig fram och lanserat en sexcylindrig version av föregångaren XT på vissa marknader, men 2,7-literssexan på 145 hk gjorde att den tyngre modellen blev slöare än den turboladdade fyran. Det man trodde sig ha lärt sig av det experimentet var att glömma det där med att uppgradera basmodeller med större motorer – skulle man göra en riktig GT-bil var det bara att starta från scratch. Och det gjorde man verkligen med SVX.

Den gamla sexan förstorades till 3,3 liter och fick nya toppar med dubbla överliggande kamaxlar och fyra ventiler per cylinder. Utseendemässigt övergav man kilformen hos XT helt och lät Giugiaro skapa en hypermodern coupé med de extrema sidorutorna som mest framträdande egenhet.

Namnet SVX står för “Subaru Vehicle X”, man slog på stort vid lanseringen 1991 och mumlade om att den var den första bilen i en serie prestigevagnar från tillverkaren. Men med den stora bilen och dess rejält tilltagna motor hamnade man skattemässigt helt snett på hemmamarknaden och totalt såldes bara 5 884 bilar i Japan mellan 1991 och 1997.

Och det gick som sagt inte mycket bättre i USA. Ett problem var att Subaruhandlarna hade svårt att hantera modellen. Medan märket tack vare fyrhjulsdriften sålde rätt bra i de delar av USA som regelbundet drabbades av vinterväder fanns efterfrågan för SVX främst i Kalifornien och Florida.

Prisproblemet ovanpå det gjorde att man bara fick iväg 14 257 bilar i USA medan knappa 2 500 gick till Europa. Och det trots att man ett tag försökte med en billigare, endast framhjulsdriven SVX. Dessutom laborerade man med två olika fyrhjulsdriftssytem.

Det vanligaste är att de har samma ACT-4-system som övriga Subaru-bilar. Det innebär en prioritering för framhjulen medan bakhjulen kan få mellan tio och 50 procent av momentet.

Men på vissa marknader, bland dem konstigt nog även Sverige, hade bilarna en mer prestandaorienterad fast fördelning på 36 procent fram och 64 bak! Det systemet kallades VTC och det finns alltså flera anledningar att försöka få koll på vilken version det handlar om när man är spekulant på SVX.

En annan märklig teknisk egenhet är också att de två cylinderraderna hade separat motorstyrning och att den ena eller andra banken under vissa omständigheter stängde ner för att göra automatens växlingar mjukare. Att SVX inte fanns med manuell låda berodde förresten på att Subaru då inte hade någon manuell som klarade vridet på 309 Nm.

Sammantaget blev SVX en usel affär för Subarus ägare Fuji Heavy Industries. Ryktet säger att SVX-projektet genererade en förlust på hela 75 miljoner dollar, ett katastrofalt resultat och med det förstår man varför det inte blev någon efterträdare.

Men det hindrar inte att SVX på många sätt är en fantastisk bil. Och den är inte bara häftig att se på, den får också mycket högt betyg för sin driftsäkerhet. Inget ovanligt för en Subaru, men ändå anmärkningsvärt med tanke på hur unik den är. Enligt en amerikansk SVX-sajt är elmotorn till soltaket det enda som flera ägare klagat på.

Det finns inte många till salu i Europa och de flesta verkar ha gått långt, även det ett tecken på att de funkar bra. Men är man spekulant gäller det att kolla att servicen skötts som den ska, den har trots allt remdrivna kamaxlar.

Text av Robert Petersson – Ursprungligen publicerat i Gran Turisimo Magazine nr.2 2018

http://www.granturismomagazine.se/

Resultatet av Högsta Växelns senaste samarbete. Gran Turismo är ett kvalitetsmagasin som skriver mycket om klassiska bilar, något som har saknats i mångt och mycket på vår hemsida. Nu blir det ändring på detta.