Porsche är ett av de första märkena jag bekantade mig med som bilförare. Missförstå mig rätt, jag lärde mig köra bil i en V70 från 2004, det här var ett bra tag innan det begav sig på riktigt. Det jag talar om är när jag i femårsåldern lade otaliga timmar på att spela Need for Speed Porsche 2000 på familjens dator. Bilen jag allt som oftast rattade var en mörkröd 993 Turbo som jag än idag drömmer om att stifta bekantskap med. Även andra modeller står dock parkerade i det fiktiva garage som är mitt minne, och en av dessa är Porsche 935 från 1978, även kallad Moby Dick. I slutet av september fick vi nys om nyutgåvan, som visades upp på Rennsport Reunion för att fira att det i år är 70 år sedan Porsche på riktigt kom igång med att producera sportvagnar. En dryg månad senare är det i vanlig ordning alltså dags för mig att avlägga rapport.

Bilen ni ser ovan är baserad på 911 GT2 RS, och dess motor är en mer eller mindre oförändrad variant av dito. Det innebär att effekten ligger på 700 hästkrafter, och det är nästan lika många som originalet hade. Vilken som faktiskt är snabbast runt en bana kan jag inte svara på. Det är dock just på tävlingsbanan man får göra upp kampen, eftersom ingen av dem är tillåtna på allmän väg. Inte för att någon polisbil vore förmögen att komma ikapp den vita valen, oavsett generation. Räknas detta som uppvigling? Troligtvis inte.

Med sina dryga tre extra decimeter på längden utöver den vanliga GT2 RS är nya 935 inte bara sikt- utan även rent storleksmässigt klurigare att parkera än en Volvo V70. Det beror naturligtvis inte på något utökat lastutrymme, utan på att bilen försetts med extra karossdelar i kolfiber för att främja stabilitet och aerodynamik. Eftersom passagerarsätet uteblir kan man säkert ändå få med sig en resväska eller två, om situationen så skulle kräva. Med tanke på att andelen ensamhushåll i västvärlden ökar kanske det är ett smart drag av Porsche. Faktum är i alla fall att man i antal orderförfrågningar med råge överskridit de 77 exemplar man bestämt sig för att bygga. Därför kommer det att krävas mer än jättemånga euro för att få titulera sig som bilens ägare, men exakt vad som krävs för att bli föremål för tyskarnas val (förlåt) är oklart.

Kanske är det en fördel att i ett tidigare möte med en Porsche ha förlorat ett ben; tack vare dubbelkopplingslådan torde man ändå bara behöva ett. Samtidigt kanske det är dumt att tro att likheter med kapten Ahab är till ens fördel. Han försökte ju faktiskt hämnas på Moby Dick för att ha bitit av hans ben, och i och med hans misslyckande kanske han bäst liknas med de stackare som förgäves försökte hinna ikapp fartmonstret på Circuit de la Sarthe under 70-talets andra hälft. En annan tror att man gör bäst i att glömma den här kärran för att undvika den besatthet som utgör en nödvändig komponent i att göra den till ens egen white whale.

En av redaktionens rookies som på sistone fattat tycke för V6-motorer. Den allra bästa designades av Giuseppe Busso, för oss som inte behöver en bil som startar varje dag.