Test: DS 5

DS 5 BlueHDi 180 Aut6
Motor: 2-liter, rad 4:a, bensin, 181 hästkrafter, 400 newtonmeter
Kraftöverföring: 6-stegad automatlåda, framjulsdrift
Acceleration 0-100 km/h: 9,2 sekunder
Toppfart: 220 km/h
Vikt: 1754 kg
Mått (längd/höjd/bredd): 4530/1540/1870 mm
Pris: 314 900 SEK
(Testbil ca 361 900 SEK)

Frankrike har förgyllt världen med allt från avlånga bröd till banbrytande konst. Bil-mässigt har landet producerat många typer av bilar, men lyxiga fordon har sällan dykt upp bland de franska tillverkarna. Citroën är ett bilmärke som lagt märke till detta faktum och valt att ändra på saken. Lösningen heter DS, ett namn som sträcker sig tillbaka till 50-talet och den legendariska ”Paddan”. Den största modellen från det nya märket heter DS 5 och är tänkt att visa att fransmännen inte bara kan bygga ståltorn, utan även gedigna premiumbilar. Låt oss lägga i Högsta Växeln och ta reda på om DS 5 är en skräddarsydd kostym från Ströms, eller en säckig kavaj från Dressman.

Oavsett om man beskådar DS 5 inifrån eller utifrån är det tydligt hur man har satsat stort på att leverera ett unikt och modernt intryck. Utifrån ser bilen verkligen annorlunda ut och den kromade linjen som sveper från framlyktorna är ett typexempel på en unik designdetalj som får bilen att skilja sig från mängden. Finns det något att kritisera gällande utseendet är det proportionerna. Även om flertalet detaljer är spännande har bilen fortfarande en form som liknar en krympt minibuss, en väldigt snygg minibuss, men fortfarande en minibuss…

Inuti är det samma typ av tudelat intryck. Vissa detaljer är fenomenala såsom knappar i taket som lurar föraren att man sitter i ett Mirage-plan på väg mot Algeriet för att skapa ”fred”. Lädret är oerhört mjukt och har ett unikt fyrkantigt mönster som ser riktigt bra ut. När man sedan börjar köra märker man att bilen inte alls är så toppmodern som utseendet föreslår. Mätarhusen och växelväljaren ser ut att vara hämtade från en bil som är ungefär 30 år äldre än DS 5:an. Därmed är det en ganska stark kontrast inuti där moderna designuttryck möter mjukvara hämtad från Miami Vice.

”Paddan” var känd som en ofattbart bekväm bil, men också som halvt undermotoriserad vilket ledde till att aktiv körning aldrig uppmuntrades. DS har i denna modell varit måna om att ändra på en av dessa egenskaper. Konstigt nog blev det inte körglädjen som justerades, istället är det fjädringen som gjorts obegripligt hård. Hårdheten kommer utan någon nämnvärd förbättring i köregenskaper vilket är lite tråkigt. Denna vagn har en dieselfyra på 180 hästkrafter och en sexväxlad automat, vilket skvallrar om att man inte sitter i en sportbil.

Det som är en besvikelse är att man inte anammar det faktum att detta inte är en tysk sport-sedan. Om man vill förvalta det arv ”Paddan” förde med sig bör bilen vara bekvämare än ett dygn i en opiumsalong, den bör vara nyskapande på en helt ny nivå och den bör vara lyxig. DS 5 är inte riktigt någonting av detta då fjädringen är på tok för hård, drivlinan för oförfinad och tekniken för osofistikerad för att kännas lyxig.

Fransmännen har byggt en bil som egentligen inte är speciellt dålig, bara en gnutta underpresterade om man tänker på originalet från DS. Bryr man sig inte om att ha den senaste trippelkopplingslådan eller en dieselmotor utvecklad av NASA fungerar den fint. Det som DS 5 verkligen erbjuder är en chans att vara annorlunda vilket den är fenomenal på. Den ser unik ut inuti och utanpå, vilket i dagens samhälle är ett starkt köpskäl. Vill du ha en modern tolkning av ”Paddan” är detta fel bil för dig, vill du istället bara vara annorlunda har du hittat rätt.