Om man driver en online-tidning får man räkna med att både ringa och ta emot fler samtal än Telias växel. Oftast är dessa inga konstigheter men ibland får man besked som är oerhört svåra att hantera på ett professionellt vis. Föreställ dig att du talar med en man som vill bjuda dig på en körning på ett flygfält med en Lamborghini Gallardo LP 560-4 och en Ferrari 458 Italia.  När man hör detta vill man instinktivt skrika ut diverse glädjeord, men med respekt av mannen på den andra sidan telefonlinjens hörsel är detta självfallet inte särskilt vettigt. I en sådan situation blir man istället tvungen att sätta världens största lock på sina känslor för att kunna svara med ett kontrollerat ”Ja, det vill vi givetvis vara med på”. Detta händelseförlopp är identiskt med det som vi gick igenom när en representant från Dream Car Experience hörde av sig till oss.

Efter att inte ha kunnat sova en enda sekund under de senaste veckorna anlände vi till flygfältet strax utanför Uppsala. Snabbt kunde vi skymta de två bilarna som var dagens solkara huvudkaraktärer: en Lamborghini Gallardo LP 560-4, och en Ferrari 458 Italia. Knappt kunde vi greppa tanken att vi om bara några minuter skulle trycka gasen i botten i båda dessa bilar och hålla foten hårt nedtryckt tills asfalten på landningsbanan började ta slut. När vi hade parkerat vår bil inledde vad som endast kan beskrivas som ett lyckorus värdigt en maratonvinnares. Dessa två ikoner, dessa mastodonter inom superbilssfären, Ferrari och Lamborghini. Båda stod där i all sin prakt och bara väntade på att bli körda av oss. Vilken fantastisk dag!

Först planterade vi våra ändor i Ferrarin och slogs genast av att den har mer huvudutrymme än en Jaguar XJ. Även stolen gick bak tillräckligt långt och jag, en klump på närmre två meter över havet, satt förvånansvärt bekvämt. Körpositionen var alltså spot on. Något som var ännu bättre var dock när motorn startades genom knappen på ratten. Den italienska V8an sjunger en stark sång som är som en blandning av olivolja, Pavarotti, och en rejäl dos välbefinnande för öronen. När tiden var kommen för att flyga ner för flygfältet förvandlades sången till power-metal. Om du varvar ordentligt så kommer du att få en ljudupplevelse som slår en Iron Maiden-konsert. Bilen slungas tack vare sina 570 hästkrafter iväg blixtsnabbt, trots bakhjulsdriften, och hastighetsmätaren klättrar nästan lika snabbt som dubbelkopplingslådan tuggar igenom växlarna. Det kommer antagligen som någon överraskning men Ferrarin är ruskigt snabb. 0-100 km/h går på 3,4 sekunder och toppfarten är 325 km/h. I verkligheten känns detta, i kombination med det förtrollande motorljudet, som att man sitter i en atombomb mitt under en rockfestival. Sprinten på flygfältet i Ferrari 458 Italia var alltså lika odramatisk som ett gerillakrig vilken gör den till en alldeles, alldeles underbar upplevelse.

Efter några turer med Ferrarin var det dags att testa Lamborghinin som, så fort man sätter sig i den, känns betydligt mer italiensk i den bemärkelsen att den är lika praktisk som en flyttfirma som enbart använder sig av skolådor. Marcus hade inga problem med att få plats i kupén eftersom han är av normal längd, medan jag var tvungen att dubbelvika både mina ben och min nacke för att kunna sitta i bilen. Till skillnad från Ferrarin har Lamborghinin en V10 vilken medför en helt annan karaktär. Motorn är något jämnare och betydligt tystare vid maximalt gaspådrag. Få dock inte för er att detta betyder att den gör lika mycket ljud ifrån sig som en Nissan Leaf, för det vore lika sant som att säga att jag är ett kvinnligt nyhetsankare på SVT. Även växellådan på Lamborghinin är, om man önskar uttrycka sig diplomatiskt, trög. Om man är ärlig kallar man den för urusel. Accelerationen är något långsammare än Ferrarins (3,7 sek till 100 km/h), men helhetsupplevelsen med den låga kupén och det briljanta V10-ljudet gör Lambon till något mycket speciellt.

Efter turerna på flygfältet fick vi även äran att framföra de båda superbilarna på allmänna vägar. Helt plötsligt blev de båda avsevärt mycket obekvämare eftersom våra vägar liknar en 13-årig, pubertal pojkes ansikte mer än en barnrumpa. Även Lamborghinins automatväxellådas, till synes, egna vilja gjorde sig ännu mer påmind. Det som förgyllde turerna med bilarna på vanliga vägar var att man för några minuter kunde låtsas att man lyckats i livet och kör sin alldeles egna superbil på väg till ett viktigt mål snarare än till en bensinmack för att lämna tillbaka nycklarna till instruktörerna.

Så vilken bil är bäst? Svaret är självklart, Ferrarin.  Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att Gallardon introducerades 2003, vilket betyder att den i grund och botten är en 13 år gammal bil. En mer rättvis jämförelse vore att testa Ferrari 458 Italia mot Lamborghini Huracán, eller ännu bättre: 488 GTB mot Huracán. Trots att Ferrarin är bättre så är både den och Lambon bilar som alla drömmer om att få chansen att köra. Att trycka gasen i botten i bilar från dessa två ikoner till superbilsmärken är något som alla borde göra innan de dör och tack vare firmor som Dream Car Experience så finns de tillgängliga för alla som innehar ett körkort. Det enda vi har att klaga på var att vi inte fick behålla bilarna för evigt!

Andreas Bergman
andreas.bergman@hogstavaxeln.com

Chefredaktör och medgrundare. Inbiten miljöaktivist och nästan lika stort fan av Dacia som Marcus Berggren.