Bilia Group i Segeltorp försedde oss med denna trivsamma bil.

Om ni befinner er någonstans inom norra Europas gränser har ni troligtvis märkt att det finns infernaliskt mycket snö på vägarna. Detta har fördelar om man kör en bakhjulsdriven bil men nackdelar om man kör en framhjulsdriven bil. Det sistnämnda har bilen vi kör denna vecka. Därför har vi helt enkelt tagit tillfället i akt och åkt till Bavaria Segeltorp där vi fick låna en BMW 520d xDrive. Alltså med fyrhjulsdrift. 520d innebär att det är en diesel på 190 bayerska fullblod och även om bilen vägde en bit över 2 ton så var den snabb men samtidigt hade den heller inte bråttom. Av någon anledning verkar tyska hästkrafter betydligt mer potenta än till exempel franska.

En 5-serie är inte direkt en bil som riktar sig mot mig eller Andreas men det innebär inte att det inte är en trevlig bil. För det är det. Fyrhjulssdriften fungerade alldeles exemplariskt – den klarade att köra upp för en osandad, isig backe med en lutning på 90 grader och plogade genom 5 decimeter med snö lättare än snöplogarna som plogar och sandar vårt rikes motorvägar. BMW 5-serien är lite som ett ånglok – den är stadig och känns extremt stabil och man litar verkligen på bilen till fullo. Speciellt med xDrive som tillval. I BMWs definition av en utopi är 5-serien för mannen som pendlar mellan München och Salzburg på gudaskapelsen autobahn i 200 knyck och som söker komfort, diskretion och en körglad bil. För det passar bilen ypperligt. Det känns lite som att den beter sig på samma sätt som Zlatan skulle göra om han spelade fotboll med 10-åringar – den kan mer och av den anledningen känns bilen väldigt obesvärad vilket är det som krävs för att göra en bil i det större mellanklassegmentet.

IMG-20150203-WA0020

Att en 520d nästan kostar en halv miljon kronor gör det till en dyr men samtidigt bra bil. Men för den stora summan pengar får man dessutom en knapp som det står navigation på trots att bilen inte ens är försedd med det. Bilens blinkers är ungefär lika genomtänkta som matsedeln på svenska skolor. Att använda blinkersen var som att köra tumkrig – det blir aldrig riktigt som man vill. Det går också att konstatera att mittkonsolen är väldigt bufflig och interiörsmässigt så var den inte sådär jätterymlig – den klarade till exempel inte av Andreas-testet (han fick alltså inte plats bakom sig själv). Men även fast Andreas är 196 cm lång fanns det gott om plats för huvudet i baksätet. Sedan kändes bilen som en japansk restaurang – när man ställt in en bekväm position på förarsätet kändes den som om man satt på golvet. Allt satt väldigt högt upp. En rapp bil som var förträfflig att köra och oerhört trivsam. Väcker kanske inget ha-begär men nästa gång jag ser en i det vilda lär jag tänka att där sitter någon som har gjort ett bra val i livet.

Marcus Berggren

Chefredaktör och medgrundare. Bosatt i Miami och har kört snabbast av alla på redaktionen (322 km/h). Känner till varenda bil som någonsin tillverkats.