En bucket list är något som de flesta människor har. Beroende på vem man är ser förmodligen listan väldigt olika ut. En häst-entusiast kanske drömmer om att rida barbacka längs med Mongoliets vida slätter och en fotbollsfantast kanske drömmer om att få ta en straff-spark vid Camp Nou. Är man en biltok finns det troligen två saker som ligger högt upp på ens bucket list, att få köra en prestandabil fullt ut på autobahn och sedan köra samma bil på en av världens bästa bergsvägar. För att se hur en sådan dröm är att genomleva, tog vi på Högsta Växeln en BMW M4 Competition Packckage från München till det världsberömda alppasset Grossglockner Hochalpenstrasse och levde ut en riktig bildröm.

Resan startade strax norr om München där vi omgående begav oss söderut. M4:an vi hade till vårt förfogande drog till sig blickar från sekund ett, av flera anledningar. Den lila färgen, fyrverkeri-maskinen till avgassystem och fälgarna som såg ut att ha gummit ditsatt med en målarpensel gjorde att blickar följde oss var vi än körde. Just denna uppmärksamhet kan ibland vara riktigt trevlig, eftersom M4 tenderar att locka till sig folk som inte bara är avundsjuka, utan mest intresserade av bilen i sig.

Efter att ha poserat lite smått i centrala München blev det dags för autobahn där vi ville se vad 450 hästkrafter kunde åstadkomma på en motorväg utan fartbegränsningar. Tyvärr tenderar tysk trafik att vara lika gles som en orörd djungel i Amazonas, vilket i sin tur leder till en hel del köer. Detta fenomen gjorde att vi trodde att det kanske inte skulle bli någon höghastighets-upplevelse. Just när den tanken passerade våra huvuden öppnade vägen upp sig för oss likt det röda havet för Moses. Helt plötsligt var vägen fri och vi tog vara på chansen. BMW:n är inte känd som någon toppfartsbil, men när det väl gäller är den mer än beredd på att sträcka på benen. När farterna går långt norr om 200 kilometer i timmen kommer ett adrenalinpåslag som heter duga och känslan av att få köra så fort som man vågar är någonting helt unikt. BMW M4 är dessutom en otroligt stadig bil vilket gör att man känner sig trygg i att pressa mer och mer, ända tills hastighetsmätaren skvallrar om att en potentiell olycka leder till en dödsruna snarare än en intressant artikel.

Tack vare den braska farten ner mot Österrike ändrades snabbt landskapet. Istället för öppna slätter fann vi nu berg som tornade upp sig vid var sida om bilen. GPS:en visade att Grossglockner inte var långt bort men vi var ändå osäkra på om vi faktiskt kunde hitta fram till detta mytomspunna alppass. Efter ett par minuters letande kom vi fram till en väg som till synes inte ledde någonstans. Vägen började klättra högre och högre upp, samtidigt som man nästan kände hur bilen kände sig entusiastiskt redo, likt en hundvalp som precis fått reda på att den ska få ta en promenad till parken.

Efter ett par kurvor som lika gärna hade kunnat vara ditplacerade av samma person som designat Paul Ricard, kom vi fram till infarten till passet. Vad som följde var ingenting annat än ren motormässig magi. Varje kurva var som gjord för BMW:n och hårnålar avlöste svepande kurvor som konstant klättrade uppåt. Bilens styrning, motor och växellåda spelade i perfekt harmoni längs med denna asfaltsrand som till synes sträckte sig upp bland molnen. Även om vi delade vägen med turister, cyklister och framförallt motorcyklister som visade lika stor aktsamhet för livet som Ken Block visar för däck, kändes det som att detta var en enda stor lekplats bara för oss.

Efter att pulsen höjts avsevärt och öronen fått lock fler gånger än jag kunde räkna körde vi in till kanten för att beskåda denna magiska plats. Utsikten var i paritet med bilen, i det att den inte var någonting annat än helt otrolig. Platsen och M4:an gjorde denna typ av resa så speciell tack vare att varje sinne fick en överdos av välbehag. Körstilen som går att håll längs med vägarna och i bilen gjorde att man kände sig som en junior tävlingsförare. Ju mer man gav bilen, desto mer bad den om att få mer. M4: känns nästan byggd för denna typ av scenario där den tangerade på gränsen mellan ruggigt effektiv och charmigt lekfull. När öronen och kroppen fått sitt av själva körningen, är det bara att blicka ut över de oändliga antalet bergstoppar vilket gjorde platsen i sig så vacker. I kort var kombinationen helt oslagbar.

Ska man sammanfatta resan kan man säga att en roadtrip med en BMW M4 Competition Package till Grossglockner via autobahn är precis lika fantastisk som den låter. Att göra samma resa i en BMW 1-serie hade varit förträffligt, men bilen i sig lyfte upplevelsen från fantastisk till magisk. Om man har det minsta bil-intresse uppmanar jag samtliga till att ge sig av på samma resa. Tack vare det tyska vägnätet, moder natur och M4 Competition Package blev resan helt oförglömlig.

Redaktionens Prius-expert. Bosatt i München. Jag tillbringar lika mycket tid bakom ratten som på kontoret, varav förarsätet är platsen jag föredrar.