Test: SsangYong XLV

SsangYong XLV SE AWD
Motor: 1,6-liter, fyra cylindrar, diesel, 115 hästkrafter, 300 newtonmeter
Kraftöverföring: 6-växlad manuell, fyrhjulsdrift
Acceleration 0–100 km/h: 13,6 sekunder
Toppfart: 170 km/h
Vikt: 1505 kg
Mått (längd/höjd/bredd): 4440/1635/1798 mm
Pris: 249 000 SEK
(Testbil cirka 253 900 SEK)

Under min tid som motorjournalist har jag fått chansen att köra många spännande bilar, varav flera pryder tusentals väggar i form av affischer världen över. Det kan därför tyckas besynnerligt att SsangYong XLV är en av de bilar som har dragit absolut mest uppmärkhet till sig med mig bakom ratten. Den stora frågan här är iallafall huruvida denna underliga asiat lyckas prestera i jämförelse med sina etablerade konkurrenter. Låt oss lägga i Högsta Växeln och undersöka den saken.

Till en början kan vi reflektera kort över vad SsangYong är. På sin hemsida (som till viss del tycks vara översatt med hjälp av Google) anger företaget att man är en ”…traditionell koreansk tillverkare av SUV och fyrhjulsdrivna fordon”. I Storbritannien erbjuder tillverkaren en 5-årig garanti med obegränsat milantal till samtliga modeller. I Sverige får vi nöja oss med en 5- eller 3-årig garanti (beroende på modell) som endast gäller upp till 10 000 mil. Är svenskar bättre på att sabba bilar, eller får vi helt enkelt exemplar av lägre kvalitet? Vad är poängen?

Nåväl, tillbaka till föremålet för den här recensionen – SsangYong XLV. Förkortningen står för eXciting Lifestyle Vehicle vilket inte är något annat än en ren lögn. Det finns inget som är spännande eller upphetsande med bilen (möjligtvis med undantag av den udda exteriören). Tvärt om – den är extremt tråkig, till och med glädjedödande. Samtliga kollegor som färdades i testbilen kommenterade, oberoende av varandra, att den kändes som något deras far- eller morföräldrar skulle kunna äga… vilket i och för sig innebär att XLV kanske skulle passa dig som är pensionär (och den åldern är ingen av oss på redaktionen i närheten av).

Under motorhuven hittar vi en löjligt trött dieselfyra med 116 hästkrafter. Jag är övertygad om att min mormors rullator accelererar snabbare till 100 km/h, men i sanningens namn överlevde man faktiskt med 50 hästkrafter för 50 år sedan (och det gör man än idag, hur trist det än är). Mitt största problem med motorn är de övriga faktorerna. Först och främst – ljudet.

Jag har aldrig hört en dieselmotor som låter sämre eller högre. Inte heller är bränsleförbrukningen något att hänga i julgranen. Värst av allt är dock priset. Om du vill ha dieselmotorn istället för bensinalternativet (som ligger efter i newtonmeter, men har ungefär samma antal hästkrafter) kommer det att kosta dig, hör och häpna, 30 000 kronor. Den manuella växellådan visade sig lyckligtvis vara av godkänd kvalitet.

På motorväg vill man inte annat än hoppa ut i farten. Komforten är godkänd med tanke på priset, men det är definitivt inte ljudnivån. Det känns som att SsangYongs ingenjörer hade tio minuter på sig att konstruera ljudisoleringen innan deras datorer blev beslagtagna av någon stressad produktchef. I stadstrafik är bilen lättkörd, man vet alltid var man har XLV på trängre gator. En förvånansvärt smuts-resistent backkamera gör livet lätt på parkeringsplatser.

Design är en subjektiv faktor, och exteriört sett finns det nog en kundkrets som uppskattar XLV. Jag tillhör inte den. Bilen ser visserligen rolig ut (alla stirrar på den), men linjerna och proportionerna känns inte rätt. Den polariserande designen fortsätter på insidan, men här finns det nog inte många som faktiskt uppskattar utförandet. Hård plast, underlig kolfiberimitation samt förvirrande knappar och spakar dominerar. Placeringen av knapparna är något av det värsta jag varit med om. Dessutom, har du någonsin velat koppla in din Xbox i en bil? Om ditt svar på den frågan är JA! så kan du skatta dig lycklig – det finns nämligen ett HDMI uttag i XLV. Besynnerligt? Ja. Praktiskt? Kanske för vissa.

Det finns positiva egenskaper. Bagageutrymmet är gigantiskt och öppningen likaså. Insteget är pensionärsanpassat och baksätet är bekvämt, men är verkligen elastiska band istället för traditionella förvaringsfickor ett smart drag? Överlag är bilen riktigt praktisk, särskilt med fyrhjulsdrift. Tuffare utmaningar än lera, snö och is bör man dock inte ge sig an.

Till sist har jag sparat den tyngsta kritiken. Testbilen visade sig lida av vissa kvalitetsproblem. Detta kan naturligtvis handla om ett enskilt problem, men jag måste trots allt bedöma det som jag har. Under körning, mitt i en hyfsat hårt trafikerad korsning, dog bilen. Det började med att motorn slutade låta, sen gick motorlampan igång. Styrning och bromsar fungerade lyckligtvis, och när jag fått stopp på bilen gick det att starta igen och köra iväg som om inget hänt (förutom det faktum att fem bilar bakom mig tutade som om det vore det sista de gjorde). Inga liknande problem förekom igen under testveckans gång.

SsangYong XLV har en lång väg att gå. Bilen får ett högt betyg för den praktiska biten, men resterande kategorier belönas i huvudsak endast med ruskigt låga poäng. Konkurrenterna är helt enkelt bättre på nästan allt. Jag har ett stort förtroende för tillverkaren, och jag tvivlar inte en sekund på att uppföljaren blir betydligt mycket bättre, men i ärlighetens namn kan jag inte ens rekommendera denna bil till mina värsta fiender. Tyvärr SsangYong, den här gången har ni inte hittat rätt – bättre lycka nästa gång.