Test: BMW X5 M

BMW X5 M (2016)
Motor: 4.4-liters, bensin V8, 575 hk, 750 newtonmeter, fyrhjulsdrift.
Acceleration: 0-100 på 4,2 sekunder
Toppfart: Begränsad till 280 km/h
Längd: 4880 mm
Pris: 1 147 000 SEK
(Testbil cirka 1 215 000 SEK)

När det kommer till komprimerade paradoxer finns det inte mycket som faller under benämningen lika väl som en stadsjeep med 575 hästkrafter. BMW X5 är en bil man finner på ett flertal uppfarter i valfri svensk – eller tysk – villaförort. Då är det dock med en rak sexa på 258 hästkrafter under huven – närmare bestämt X5 30d. Ser man en X5:a med M-emblemet på bakluckan är det sann BMW-fantast som sitter bakom ratten som råkar ha ett behov av praktikalitet.

BMW X5 M är nämligen den mest praktiska M-bilen till salu just nu. En bil som man kan sladda rejält med, accelerera från stillastående till 100 kilometer i timmen på 4,2 sekunder för att sedan uppnå en fart av 280 kilometer i timmen. Det är en bil som försöker ta med alla beståndsdelar en sann bilfantast vill ha i en bil och göra de till ett. Den är praktisk, den är säker, den är snabb och det är en M-bil från BMW. Frågan är huruvida BMW X5 M är en utopi eller en dystopi i familjebilsväg. Låt oss lägga i Högsta Växeln och recensera BMW X5 M.

Det råder ingen tvekan om att en BMW X5 M är en diskret bil som man väntar sig från ingenjörerna på Bayerische Motoren Werke. X5 M är försedd med ett M-exteriörpaket och en hel del andra detaljer som är till för att blotta det faktum att det faktiskt är en M-bil. Att den har fyra enorma utblås bak framhäver givetvis också detta faktum.

Samtidigt är det inte en skrikig bil (om man bortser från motorvrålet) och det skulle lika gärna kunna lurka en 3-liters diesel under huven. Det enda som egentligen pekar på att det är en M-bil är M-emblemet som finns i grillen, på bromsklossarna, på bakluckan samt på framskärmarna.

Ett M-sportpaket går att köpa till valfri X5:a och får bilen att se minst lika aggressiv ut. En mycket snygg och genomtänkt exteriör som subtilt framhäver bilens potential men inte riskerar att bli nycklad för att den är ”för mycket” – en elegant bil som med M-exteriörpaket blir alldeles lagom och tillräckligt trätlysten för att falla de flesta i smaken.

Som konstaterat är en SUV med 575 hästkrafter motsägelsefull då det rent logiskt är en stadsjeep som ska erbjuda terrängkapabilitet, storlek och komfort. Att omvandla all denna monstruösa potential så att den passar lika bra som banbil som familjeslussare är givetvis ingen lätt match.

BMW är proffs på att bygga körglada och dynamiska bilar och de är även skickliga på att få stora, tunga bilar att kännas förvånansvärt flinka – BMW X6 är ett perfekt exempel på detta. Med X5 M har de onekligen också lyckats. Det främsta problemet är egentligen att man sitter väldigt högt upp vilket dels inte känns särskilt sportinriktat och dels gör att fartsensationen minskar radikalt – det är just därför en BMW i8 upplevs som snabbare trots prestandaskillnaden. När man väl accepterar att bilen har en ocean av grepp vilket man inbillar sig att den inte har med tanke på sätespositionen och vågar trycka på är den en

helt chockerande bil. Den tackar inte nej till att få ut baken och den dämpande fartsensationen gör att de hastigheter den uppnår med samma lätthet som en vuxen människa räknar till tre är rent ut sagt astronomiska. Den är därför rolig att köra  och att den har 575 hästkrafter gör att du kan få ditt adrenalin att rusa något infernaliskt. Det som möjligen kan kritiseras är fördröjningen från det att man trycker gaspedalen i botten och bilen drar iväg.

Men när den väl drar iväg är det som att man blir påkörd av ett ånglok bakifrån. Inte nog med det, accelerationen är minst lika kraftig mellan 0 och 100 km som den är mellan 100 och 200 kilometer i timmen. Det räcker med att ligga i 110 på motorväg och snudda på gaspedalen och vips så har man bokstavligt talat fördubblat hastigheten. 220 kilometer i timmen känns som en rimlig motorvägsfart för att den farten är så fruktansvärt lättillgänglig. Det är rent ut sagt en farofylld tilldragelse att köra denna bil.

BMW X5 M är en bil som lämpar sig lika väl för Sverige som en hängglidare lämpar sig för transatlantiska färder. Det är dock inte argumentet att ”man får bara köra 120 på svensk väg” som jag utgår ifrån – det kryllar med snabba bilar på svenska vägar och har man en sådan här bil lär man ligga en bra bit över hastighetsbegränsningen ganska mycket av tiden. Det är ett faktum. Det är en bil som drar till sig uppmärksamhet från många andra entusiaster som mer än gärna vill tävla och som den fartdåre man är faller man lätt in i ett sådant beteendemönster.

Problemet med svenska vägar är de får lika mycket av statsbudgeten som tilldelas till inköp av gem. De är med andra ord av samma kvalité som rågrutigt knäckebröd. Den lämpar sig heller inte riktigt för bankörning eftersom den är lite för rejäl för det ändamålet. Lite som en muskelbil. Är man mycket välbeställd, bor i Tyskland och pendlar tillsammans med sin familj med hjälp av autobahn är BMW X5 M den ultimata familjebilen.

Det är en ovanlig bil i Sverige och det finns anledning till det – den svenska sinnesstämningen rörande just bilar av denna rang kan liknas med en parkeringsvakts syn på felparkerare. I lilla landet lagom är inte en BMW X5 M svaret på någon fråga. Det är dock en fenomenal bil och den brutalitet som den erbjuder och den extravagans den egentligen förespråkar är beundransvärd. BMW X5 M – en superbil i stadsjeepsformat som är svaret på alla pappors våta dröm.