Test: BMW i3

BMW i3 REX
Motor:
Elmotor, 170 hk, bakhjulsdrift.
Acceleration: 0-100 på 7.9 sekunder
Toppfart: 150 km/h
Längd: 3999 mm
Pris: 375 900 SEK (testbil 537 600 SEK)

BMW är ett märke som länge har förknippats med körglädje. Stora motorer och bakhjulsdrift har varit deras signum. Något som dock allmänheten kanske inte tidigare har associerat med det tyska märket är miljötänk. BMW har byggt en sprillans ny fabrik i Leipzig som är så miljömässigt hållbar att alla världens aktivistgrupper lär köpa in bilarna den producerar för att transportera sig till alla sina demonstrationer. Endast den nya i-serien, som uppgörs av i3 och i8, tillverkas i den nya fabriken. Vi har kört i3:an, en stadsbil med familjefokus, som drivs helt på el. Till skillnad från de elbilarna vi har testat tidigare har denna en så kallad range extender vilken förhindrar att man blir strandsatt på någon tråkig plats i en halv livstid på grund av att batterierna tagit slut. Med allt detta i åtanke måste man ändå fråga sig om i3:an är en riktig BMW. Det ska vi ta reda på, så låt oss lägga i Högsta Växeln och recensera BMW i3.

Bildäck eller cykeldäck?
Bildäck eller cykeldäck?

Det första som måste diskuteras är bilens utseende. Framifrån ser det utan tvekan ut som en BMW med njurgrillen och de aggressiva framlamporna. Observerar man bilen från sidan däremot blir man något konfunderad. Linjerna går upp och ner på ett oregelbundet och asymmetriskt vis vilket gör att den omöjligt kan anses vara vacker. Det mänskliga ögat uppfattar jämna och svepande linjer som något åtråvärt men i3:an lyckas inte med mer än att framkalla alldeles för många sinnesintryck i åskådarens huvud för att det ska vara behagligt. En vän jämförde bilen med en gris, jag tycker att den ser ut som ett rymdskepp som antingen inte blev genomtänkt över huvud taget eller blev alldeles för genomtänkt för att den ska kunna se bra ut. Dock går det inte att förneka att BMW i3 har karisma och ser futuristisk ut. Den ser mer unik ut än en Ferrari och drar till sig 135 blickar per sekund. Den är enligt oss en av få tyska bilar som faktiskt har personlighet och BMW ska ha en eloge för att de vågar sälja en bil som ser så annorlunda ut.

BMW äger ju trots allt Rolls Royce.
BMW äger ju trots allt Rolls Royce.

Är BMW i3 praktisk? Ja och nej. Det finns ungefär en miljon smarta fack och förvaringsplatser i kupén och bakdörrar, som öppnas som på en Rolls Royce, underlättar insteget till baksätet som inte erbjuder mer än två platser och gott om utrymme för barn. Vår kameraman på två meter sammanfattade utrymmet där bak väl när han fick frågan om han satt bra; ”nej”. Dock kan barn se ut för att fönstren på bakdörrar börjar väldigt långt ner på bilen. Vi bryr oss inte om det särskilt mycket för ingen av oss har någon avkomma springandes runt vid våra fötter. Bagageutrymmet är även det relativt användbart. Det rymmer ungefär en topphatt från 10-talet och inte särskilt mycket mer än så. Dock bör det ej förglömmas att BMW i3 är en förhållandevis liten bil. Dessutom upplevs kabinen som extremt luftig eftersom den kolfiberförstärkta karossen sitter påklistrad på aluminiumchassit.

Ser den inte ut som en Pokémon?
Ser den inte ut som en Pokémon?

Nu till det viktigaste, hur känns BMW i3 att köra? Jag är glad att kunna avslöja att den är helt fenomenal. Dess styrning är fantastiskt exakt, bakhjulsdriften ger en härlig sensation vid gaspådrag, och de 170 elektriska hästarna ser till att bilen skjuts iväg som en nyårsraket så fort man trycker på gasen. Ord kan knappt beskriva hur snabb den känns. Det faktum att i3 är så responsiv gör att den upplevs mycket kvickare än vad prestandasiffrorna föreslår. Däcken, som är så tunna att de ser ut att höra hemma på en cykel förser inte direkt bilen med enorma mängder grepp, men det gör bara upplevelsen ännu mer unik och spännande.

Miljövänligt? Ja. Trevliga material? Nej.
Miljövänligt? Ja. Trevliga material? Nej.

Allt är dock inte väl med BMW i3. GPS:en är lika otydlig som en tre-årings handstil, ratten ser ut att sitta upp och ner vilket kan leda till minst sagt intressanta situationer när bilen stått parkerad, och bakdörrarna känns ogenomtänkta. Ponera att du har skjutsat någon i baksätet. I en vanlig bil öppnar han bakdörren och går ut men i en BMW i3 är det inte riktigt så enkelt. Om jag ska släppa ut någon som sitter bakom mig måste jag först ta av mig mitt säkerhetsbälte om jag inte vill bli strypt till döds; det sitter nämligen fast i bakdörren. Sedan måste jag öppna min dörr för att slutligen kunna öppna bakdörren och släppa ut min kompis som antagligen hunnit få gråa hår på skallen i väntan. Dessutom innehåller interiören en större del paneler som har återvunnits. Visst, det är bra för miljön men det ser ut som en massa som består av mosade äggkartonger och hö. Detta passar inte i en BMW som man utan problem kan betala en halv miljon för.

Bortsett från bakdörrarna är klagomålen smådetaljer i en bil som annars är briljant att köra. Den kombinerar tveklöst körglädje med miljötänk och den går faktiskt att använda varje dag tack vare range extendern. Grundpriset är också inte särskilt chockerande, men om du vill extrautrusta bilen drar summan lätt iväg till något mer astronomiska nivåer. Men i3:an är BMW:s svar på miljödebatten och vi tycker att det är ett starkt argument. Om detta är deras syn på framtiden tycker vi bilfantaster att den ser ljus ut!

Högsta Växeln-betyg: 78/100
Betyg (av 10)
Exteriör: 6
Interiör: 7
Körglädje: 9
Valuta för pengarna: 7
Praktikalitet: 6
Ha-begär: 7
Relativ prestanda: 9
Personlighet: 9
Motorljud: 10
Komfort: 8